Etikettarkiv: stadsodling

Ömsesidigt beroende för hållbarhet

Häromdagen hade Allehanda (där jag för övrigt jobbade som reporter för många år sedan) en kolsvart artikel om Dödsstöten för landsbygden Skribenten Katarina Östholm hävdar att ”kontraktet mellan stad och land brutits”. Hon skyller på staden och att staden bara väljer billig mat utan att bry sig om konsekvenserna. Och drämmer till med ”ett svek, ett brodermord” så man nästan blir deprimerad. Men jag är en optimistisk människa, det finns möjligheter men det krävs både mod och vilja att bryta samhällsutvecklingen.

Den utmärkta hemsidan Härifrån.nu vill utmana den urbana normen och känns mer optimistiskt lagda än Katarina Östholm. De länkade till en gammal, men fortfarande aktuell, artikel från Svenska Dagbladet, skriven av Christel Gustafsson, då landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, numera utvecklingsdirektör hos Region Kronoberg, och Magnus Ljung, agr dr, SLU i Skara. De skriver att ”vi måste göra beroendet mellan stad och land synligt”. En stad kan inte bli hållbar i sig själv, det kräver en koppling till landsbygden. Gustafsson och Ljung ser en biobaserad ekonomi som en stor möjlighet. Jag håller med dem och kopplar därför gärna in cirkulär ekonomi som en lösning. De senaste fem åren har cirkulär ekonomi lyfts fram mer och mer, men än så länge är det bara delar som fungerar cirkulärt. Enskilda företag, produkter etc. Det krävs ett större grepp kring den cirkulära ekonomin.

Det talas ofta om att bygga hållbara städer (hur många projekt finns inte kring detta?!), men sällan eller aldrig nämns landsbygdens betydelse för detta. Precis som om städerna är isolerade öar. Ibland undrar jag nästan om landsbygden inte nämns alls i samhällsplanerarutbildningarna, det verkar så i alltför många sammanhang. För att samhället, och inte bara städerna, ska bli hållbara på riktigt krävs det samarbete och synergieffekter. Jag tror inte på metoden att måla i svart och polarisera som Katarina Östlund gör i sin artikel.

Att förenkla och generalisera skapar inte samarbete. Landsbygden är också påverkad av det urbana och är minst lika högteknologisk som staden, kolla gärna hos vilken bonde som helst. Och i stan vill fler och fler leva mer lantligt. Bondens marknad är populär, det odlas både i balkonglådor och mer organiserat i stadsodlingsnätverk mm.

Jag väljer att se det så här: när staden har ett fokus på att bli grön och hållbar innebär det i praktiken ett samarbete med omlandet (landsbygden och mindre orter). Det är omöjligt att bli helt hållbar utan detta samarbete. Därför är det bra att fler och fler pratar om hållbara städer, och nu är det också dags att högt tala om att det kräver en hållbar landsbygd i en ÖMSESIDIG harmoni. Politiker, samhällsplanerare, forskare, företagare, föreningsmänniskor eldsjälar – kom igen! Prata om och agera för landsbygden som en positiv kraft för en hållbar samhällsutveckling! Då kan landsbygden få tillbaka det självförtroende som den på många håll har tappat.

Stadsodling – möjligheter och hinder

Urban farming. Eller stadsodling. Eller stadsbruk. Kalla det vad du vill, det kan finnas många benämningar på detta nygamla fenomen. Odling i städer har väl alltid funnits mer eller mindre, inte minst Egnahemsrörelsen. Under senare år har stadsodling vuxit fram, mycket efter inspiration från USA där det finns urban farming i många städer, inte minst i New York där det odlas på många tak.

Jag intresserar mig mycket för stadsodling, inte minst som fenomen. Det kan finnas så många olika syften att sätta igång med stadsodling, allt från sociala och integrationsprojekt, t ex Stadsbruk i Malmö, till avancerade högteknologiska projekt som t ex Plantagon i Linköping. Det som fascinerar mig är att detta kan vara kontroversiellt.

Jag var nyligen på konferensen Sammen dyrker vi byen på Köpenhamns universitet. Där lyssnade jag och hundra andra på intressanta föreläsningar om forskning och byggande mm. Några begrepp som togs upp var nyttovärde och härlighetsvärde. Jag gillade ordet härlighetsvärde och skrev en tweet om det. Fick genast syrliga och satiriska kommentarer om bl a gröna vågen. Blev förvånad, men jag borde nog inte förvänta mig att alla ska se potentialen med stadsbruk.

Blev därefter lite mer lyhörd och inser att det finns en ömsesidig misstänksamhet mellan ”huvudaktörerna”. Människor som håller på med stadsodling tror alltför ofta att det ”vanliga” lantbruket sprutar gifter mot allt och kör med stordrift som i stadsodlarna ögon är negativt. Jag har pratat med några LRF-are och framhållit att stadsbruk är landsbygdens ambassadörer i staden, men då blir det lätt fnysningar och mummel om romantiskt grävande i någon park, ungefär som Twitterkommentarerna ovan.

Eftersom jag driver denna blogg vet ni att jag brinner för att bygga broar mellan stad och land och här har vi verkligen ett konkret exempel som inte borde behöva vara så svårt. Som Jens Thulin skrev här i sitt inlägg för ett tag sen: Minska kunskapsklyftan! Det är uppenbart att både stadsodlare och LRF behöver öka sin kunskap om ”den andre”. Inom kort kommer det bildas en nationell förening, Refarm2030, för stadsodling. Jag hoppas och tror att föreningen kommer att ägna en del kraft åt att skapa förståelse och överbrygga kunskapsklyftan. Jag tänker vara medlem och agera för att det ska kunna bli så. Välkommen du också!

Jordbruk i staden?!

Funderar mycket på stadsbruk som börjar bli en trend. Det benämns lite olika, vissa säger stadsodling, andra stadsjordbruk, medan jag tycker att stadsbruk är det mest logiska. Det heter ju jordbruk, skogsbruk, lantbruk, vattenbruk.

För en månad sedan var jag på en konferens i Växjö: Refarm Europe. Mycket intressanta diskussioner och perspektiv, alltifrån odlingar i pallkrage mest med syfte att samla de boende i ett område till högteknologiska och kommersiella lösningar i moderna växthus. Arrangörerna, Miljöresurs Linné, arbetar nu för att starta ett nätverk kring stadsbruk. Information om konferensen finns på deras hemsida. Jag tycker att särskilt Håkan Sandin från SLU Alnarp hade ett intressant pass kring de kommersiella möjligheterna och med fokus på ny teknologi. Peter Eriksson, EU-parlamentariker för MP, och Niklas Wennberg, stadsjordbrukare i Göteborg, presenterade en Rapport som var själva grunden till konferensen. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en länk till hela rapporten, men jag har den i tryckt form.

Jag ser ett behov att analysera och få en överblick över allt som händer kring stadsbruk. Är det hightech som inomhusodling och cirkulär odling av grönsaker och fisk som är framtiden? Är det odling som metod för att uppnå integration och demokrati som är målet? Kan stadsbruk kompensera byggande på åkermark, som t ex i området Brunnshög i Lund? Är stadsbruk till för att restauranger ska kunna servera närproducerade grönsaker efter säsong, som i sin tur skapar dragningskraft på matturister? Är stadsbruk en konkurrent till lantbruket, eller är stadsbruk lantbrukets ambassad i staden? Jag tror förstås att stadsbruk kan vara allt detta och tror också det vore bra om någon myndighet eller lärosäte kan skaffa sig en överblick. Kanske för att styra i viss mån, men jag tror man måste vara väldigt försiktig så det inte blir klåfingrighet från kommuners och myndigheters sida.

SLU Alnarp tog för några år sedan fram några reflektioner om stadsodling och nyligen skrevs en uppsats på samma lärosäte om stadsodling ur ett kommunalt perspektiv. Material saknas alltså inte för att kunna göra en överblick. Att Reform Europes rapport innehåller en ambition att skapa världens första standard för stadsjordbruk är värd att analyseras. Jag är definitivt ingen vän av standarder och byråkrati, blir snarast oroad av det och tror det riskerar att hindra eller försvåra en positiv utveckling inom området.

Vad har du för tankar kring stadsbruk? Skriv gärna kommentarer eller skicka ett inlägg till mig.

Därför en blogg om rurbanisering

Uppvuxen på en mjölkgård i det inre av Halland har jag landsbygdsperspektivet och det gröna i blodet. Bor sedan många år i Lund och känner mig hemma både i staden och på landet. Har i flera år funderat mycket på hur olika människor upplever sin boendeplats och vilka möjligheter och svårigheter människorna ser. Varför är vissa landsbygdsboende pessimister? Varför kräver man att all service ska se ut exakt som tidigare? Varför tycks många stadsbor strunta i var maten kommer ifrån? Varför vill man bo så trångt? Bara några av de frågor jag funderat över och som jag inte har några vettiga svar på.

Vissa tolkar rurbanisering enbart som stadsodling, att staden åter blir land. Andra definierar rurbanisering som att landsbygdsbefolkningen påverkas av stadskulturen och antar städernas levnadsvanor. Jag väljer att definiera rurbanisering som länkar mellan det urbana och det rurala, dvs lantliga. Jag är övertygad om att ett rurbant perspektiv är nödvändigt för att skapa en hållbar utveckling.

De mentala klyftorna mellan stad och land känns djupare än någonsin. Landsbygdsbefolkningen känner sig förfördelad och ser service försvinna och bensinpriser höjas. I städerna tänker man knappt på att maten kommer från landsbygden och i den mån man tycker något ser man landsbygdsborna som gnälliga. Samtidigt finns intressanta tecken på att möjligheterna att överbrygga klyftorna är större än någonsin. De områden jag verkar inom ligger nära rurbaniseringstanken. Livsmedelsfrågor, bioekonomi, demokratiutveckling, social innovation, landsbygdsutveckling, hållbara städer. Genom denna blogg vill jag skapa en diskussion och debatt för att ytterligare lyfta dessa områden, till nytta för hela samhället oavsett om man bor i staden eller på landsbygden. Jag kommer att bjuda in utvalda personer att skriva blogginlägg, men är du angelägen att skriva så hör av dig direkt till mig på katarina@erlingsongreengrowth.se .

Välkommen att delta i debatten! Stad och land, hand i hand!