Etikettarkiv: landsbygden

Ömsesidigt beroende för hållbarhet

Häromdagen hade Allehanda (där jag för övrigt jobbade som reporter för många år sedan) en kolsvart artikel om Dödsstöten för landsbygden Skribenten Katarina Östholm hävdar att ”kontraktet mellan stad och land brutits”. Hon skyller på staden och att staden bara väljer billig mat utan att bry sig om konsekvenserna. Och drämmer till med ”ett svek, ett brodermord” så man nästan blir deprimerad. Men jag är en optimistisk människa, det finns möjligheter men det krävs både mod och vilja att bryta samhällsutvecklingen.

Den utmärkta hemsidan Härifrån.nu vill utmana den urbana normen och känns mer optimistiskt lagda än Katarina Östholm. De länkade till en gammal, men fortfarande aktuell, artikel från Svenska Dagbladet, skriven av Christel Gustafsson, då landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, numera utvecklingsdirektör hos Region Kronoberg, och Magnus Ljung, agr dr, SLU i Skara. De skriver att ”vi måste göra beroendet mellan stad och land synligt”. En stad kan inte bli hållbar i sig själv, det kräver en koppling till landsbygden. Gustafsson och Ljung ser en biobaserad ekonomi som en stor möjlighet. Jag håller med dem och kopplar därför gärna in cirkulär ekonomi som en lösning. De senaste fem åren har cirkulär ekonomi lyfts fram mer och mer, men än så länge är det bara delar som fungerar cirkulärt. Enskilda företag, produkter etc. Det krävs ett större grepp kring den cirkulära ekonomin.

Det talas ofta om att bygga hållbara städer (hur många projekt finns inte kring detta?!), men sällan eller aldrig nämns landsbygdens betydelse för detta. Precis som om städerna är isolerade öar. Ibland undrar jag nästan om landsbygden inte nämns alls i samhällsplanerarutbildningarna, det verkar så i alltför många sammanhang. För att samhället, och inte bara städerna, ska bli hållbara på riktigt krävs det samarbete och synergieffekter. Jag tror inte på metoden att måla i svart och polarisera som Katarina Östlund gör i sin artikel.

Att förenkla och generalisera skapar inte samarbete. Landsbygden är också påverkad av det urbana och är minst lika högteknologisk som staden, kolla gärna hos vilken bonde som helst. Och i stan vill fler och fler leva mer lantligt. Bondens marknad är populär, det odlas både i balkonglådor och mer organiserat i stadsodlingsnätverk mm.

Jag väljer att se det så här: när staden har ett fokus på att bli grön och hållbar innebär det i praktiken ett samarbete med omlandet (landsbygden och mindre orter). Det är omöjligt att bli helt hållbar utan detta samarbete. Därför är det bra att fler och fler pratar om hållbara städer, och nu är det också dags att högt tala om att det kräver en hållbar landsbygd i en ÖMSESIDIG harmoni. Politiker, samhällsplanerare, forskare, företagare, föreningsmänniskor eldsjälar – kom igen! Prata om och agera för landsbygden som en positiv kraft för en hållbar samhällsutveckling! Då kan landsbygden få tillbaka det självförtroende som den på många håll har tappat.

Fy för fyrkantig bostadsmarknad

Det borde pratas mycket mer om bostadspolitik och byggande i dessa dagar när det kommer så många flyktingar hit. För de allra flesta handlar bostadspolitik om stora hus med lägenheter eller villaområden, belägna i städer eller större tätorter. Men det här med att bygga i mindre orter eller på landsbygden, är det någon som bryr sig om det? De stora byggbolagen gör det knappast, vilket man tyvärr inte kan klandra dem för.

Faktum är att byggande på landsbygden och i mindre orter många gånger är svårare än vad det är i städerna. Det är kanske inte så många som riskerar att överklaga, men man faller utanför regelboken. Det finns inga detaljplaner, vilket egentligen borde vara en förenkling men snarare försvårar. Tjänstemännen på kommunernas byggnadsavdelningar är helt inne i det här med översiktsplaner och detaljplaner och tänker i princip bara byggande i städerna. Att bygga enskilda hus utanför detaljplan låter sig kanske göras på ett någorlunda enkelt sätt, men anta att någon vill satsa på en bybebyggelse på en helt ny plats där det tidigare inte funnits en by. Det blir många käppar i hjulet!

Ett argument som ofta framhålls är att det som ska byggas ska byggas i områden som har nära till kollektivtrafik. Som grön entreprenör med hållbarhetstänk tycker jag förstås att det är en god tanke, men frågan är vad som är hönan och ägget? Kollektivtrafik behöver knappast vara statisk och då kan sträckningar rimligen ändras och nya linjer kan komma till. Kanske kan resor för de boende skötas på ett helt annat sätt än genom traditionell kollektivtrafik? Hela Sverige ska leva har en del synpunkter kring att bo och resa på landsbygden. Jag håller kanske inte med om allt, men de pekar på de problem som finns.

Om ett bostadsområde inte är med i översiktsplanen när denna antas är det i princip kört att komma med kloka idéer i efterhand. Då får man vänta till nästa ÖP och hålla sig på alerten då. Har vi råd med sådant fyrkantigt tänkande? Givetvis en retorisk fråga som jag svarar ett rungande NEJ på, inte minst när byggandet med billiga bostäder behöver komma igång NU! Att så många flyktingar kommer hit gör att frågan inte kan dras i långbänk längre, och jag önskar att beslutsfattarna hade rett ut bostadspolitiken för länge sen – det är ju inget nytt att den svenska bostadsmarknaden inte har fungerat på många år. Nu behöver det byggas både i städerna och på landsbygden!

Oändliga möjligheter

Det har pratats mycket om stad och land de senaste månaderna. Känner att fler och fler tänker i de här banorna, att något är på gång. Men liksom jag är många famlande, hur gör vi något konkret för att bygga broar? Det krävs samarbete över sektorsgränser för att hitta nya lösningar och möjligheter för landsbygden och staden. Näringslivet behöver engagera sig, självklart det offentliga, även universitet och högskolor. Denna trio kallas ofta Triple Helix. Men nu gäller det att koppla på två ”sektorer” till: civilsamhället och enskilda eldsjälar, då blir det Penta Helix.

Ambitionen är att den gamla klyschan ”Stad och land, hand i hand” ska bli verklighet. Det ger en hållbar tillväxt och en positiv samhällsutveckling, något som de flesta säger sig förespråka men alltför få har konkreta lösningar på. Det pågår mycket arbete kring landsbygdsutveckling, hållbara städer, social innovation, grön tillväxt, livsmedelsproduktion och -förädling samt demokratiutveckling. Hur hittar vi brofästena att bygga broar på? Steg ett är att se möjligheterna och försöka synkronisera olika projekt och utvecklingsarbeten som pågår isolerat för varje enskild del. Projektifiering är en fara i detta arbete, liksom ett stelbent innovationssystem. Det finns många fond- och projektmedel att söka, men ofta är de uppdelade i stuprör och det blir svårt att hålla blicken mot målet när man drunknar i stuprörsarbete.

Jag har mött många det senaste halvåret som är genuint intresserade av dessa frågor. Frågan är, hur fångar vi intresset och kanaliserar det i något som blir mer än vackra ord? Många gör ett fantastiskt arbete i sina stuprör, men hur fixar vi hängrännorna/broarna för högre utväxling i arbetet? Kom igång, delge dina synpunkter!