Etikettarkiv: kunskapsklyfta

Stadsodling – möjligheter och hinder

Urban farming. Eller stadsodling. Eller stadsbruk. Kalla det vad du vill, det kan finnas många benämningar på detta nygamla fenomen. Odling i städer har väl alltid funnits mer eller mindre, inte minst Egnahemsrörelsen. Under senare år har stadsodling vuxit fram, mycket efter inspiration från USA där det finns urban farming i många städer, inte minst i New York där det odlas på många tak.

Jag intresserar mig mycket för stadsodling, inte minst som fenomen. Det kan finnas så många olika syften att sätta igång med stadsodling, allt från sociala och integrationsprojekt, t ex Stadsbruk i Malmö, till avancerade högteknologiska projekt som t ex Plantagon i Linköping. Det som fascinerar mig är att detta kan vara kontroversiellt.

Jag var nyligen på konferensen Sammen dyrker vi byen på Köpenhamns universitet. Där lyssnade jag och hundra andra på intressanta föreläsningar om forskning och byggande mm. Några begrepp som togs upp var nyttovärde och härlighetsvärde. Jag gillade ordet härlighetsvärde och skrev en tweet om det. Fick genast syrliga och satiriska kommentarer om bl a gröna vågen. Blev förvånad, men jag borde nog inte förvänta mig att alla ska se potentialen med stadsbruk.

Blev därefter lite mer lyhörd och inser att det finns en ömsesidig misstänksamhet mellan ”huvudaktörerna”. Människor som håller på med stadsodling tror alltför ofta att det ”vanliga” lantbruket sprutar gifter mot allt och kör med stordrift som i stadsodlarna ögon är negativt. Jag har pratat med några LRF-are och framhållit att stadsbruk är landsbygdens ambassadörer i staden, men då blir det lätt fnysningar och mummel om romantiskt grävande i någon park, ungefär som Twitterkommentarerna ovan.

Eftersom jag driver denna blogg vet ni att jag brinner för att bygga broar mellan stad och land och här har vi verkligen ett konkret exempel som inte borde behöva vara så svårt. Som Jens Thulin skrev här i sitt inlägg för ett tag sen: Minska kunskapsklyftan! Det är uppenbart att både stadsodlare och LRF behöver öka sin kunskap om ”den andre”. Inom kort kommer det bildas en nationell förening, Refarm2030, för stadsodling. Jag hoppas och tror att föreningen kommer att ägna en del kraft åt att skapa förståelse och överbrygga kunskapsklyftan. Jag tänker vara medlem och agera för att det ska kunna bli så. Välkommen du också!

Jordbruksverket skapar Urban och Ruralia

Det förra inlägget, av gästbloggaren Jens Thulin, handlade om hur man kan överbrygga kunskapsklyftan mellan stad och land. Nu har jag precis upptäckt att Jordbruksverket försöker göra sitt till, vilket är mycket glädjande.

Jordbruksverket har tagit fram en tecknad bok för barn som heter Urban och Ruralia och som finns att ladda ner gratis, eller köpa hyfsat billigt via deras hemsida. Boken tar upp ett antal aspekter på beroenden mellan staden och landsbygden, men eftersom förhållandet är så komplext varken kan eller ska den vara heltäckande. Tipsa gärna lärare om att denna bok finns!

Boken påminner mig om när jag funderade på namn på den här bloggen. Jag tänkte först göra den lite roligare och kanske ha några tecknade figurer som kunde diskutera de olika sambanden. Arbetsnamnen var Urban och l´Antis, men jag vågade inte köra på det av risk för att betraktas som oseriös:) Dessutom skulle det kräva utgifter för att betala en tecknare, för mina egna streckgubbar skulle inte gjort någon succé kan jag säga…

I vilket fall, Urban och Ruralia kan säkert ge sig ut på fler äventyr. Kom gärna med idéer så kan jag tipsa Jordbruksverket om en fortsättning!

Minska kunskapsklyftan!

Gästbloggare Jens Thulin:

”Jag ska nog sluta köpa kött av Jens på Vismarlövsgården, han dödar ju sina djur, det är bättre att köpa i mataffären”

Stad och land, land och stad, båda starkt sammankopplade och beroende av varandra men ändå ett enormt stort gap mellan dessa båda sammanhang. Med ena benet i en urban verklighet kopplad till hållbar stads- och affärsutveckling och det andra i en gödselstack hemma på gården befinner jag mig mitt i detta gap. Citatet ovan sades med glimten i ögat men det har etsat sig fast hos mig. Troligen gillar jag det för att den okunskap citatet vittnar om stämmer bra överens med hur jag upplever situationen i detta gap. För snart 15 år sedan fick jag en kommentar från en klasskamrat på gymnasiet. En kommentar som fick mig att bestämma mig för att alltid ha kvar ena benet, eller åtminstone ett par tår, i gödselstacken.

”Va, riktiga kor? Kan man verkligen ha det hemma där man bor? Det var som fan det, man kan verkligen inte tro att Jens är en bonde med kor där hemma, han köper ju snygga modekläder och så!”

Relevant att nämna i sammanhanget är att det var en gymnasieskola med en av Malmös högsta intagningspoäng. Jag minns hur jag skrattade åt kommentaren och har gjort så flera gånger till sedan dess när jag tänkt tillbaka på det. Sedan två år tillbaka säljer jag majoriteten av djuren från min småskaliga nötköttsproduktion direkt till kunderna i form av köttlådor. Detta har fått mig att inte längre skratta åt kommentaren utan har istället öppnat mina ögon för den kunskapsklyfta som finns och som citatet vittade om redan för 15 år sedan.

Uppskattningsvis hälften av mina kunder vill gärna klappa kalvarna, provsitta traktorn och ställa frågor om djuren och gården när de hämtar sin köttlåda. Det har därför blivit skrämmande tydligt att många barn som klappar kalvarna inte har den blekaste aning om att lådan som sedan lastas in i bilen, och biffen de har på tallriken, en gång var en söt liten kalv.

I diskussioner kring hållbar utveckling kan det mesta kopplas till beteendeförändring. Hur vi reser, vad vi äter, hur vi bo, var vi väljer att placera pengar etc. I vår globaliserade värld lever vi ofta långt från produktionen av det vi konsumerar. För många barn i Sverige finns det mesta lättillgängligt och det är väl bara till att skaffa mer om det tar slut? Mat, kläder, leksaker och teknikprylar finns i affären och mer pengar kan man hämta ut i en automat i en vägg. Många svenska företag inom olika branscher har valt att flytta sin verksamhet till andra delar av världen = långt mellan producent och konsument. Det svenska lantbruket är dock svårt att flytta till andra sidan jordklotet och jag tror därför att kopplingen mellan stad och land och kunskapsklyftan däremellan är en möjlig nyckel till framgång för en hållbar utveckling. Hur ska vi få folk att äta mindre kött, att inte slänga mat eller att producera mer klimatsmart om vi inte lyckat kommunicera hur allt hänger ihop?

Vi lever på en planet med begränsade resurser och inget system eller verksamhet kan därför växa oändligt på vår planet. Det finns liksom inte mer av allt, varken i affären, i skogen eller under jordskorpan. Genom dubbelriktad kunskapsöverföring mellan stad och land, med förslagsvis vår svenska livsmedelsproduktion som exempel, tror jag att vi kan få fler att inse detta.

Jens Thulin, arbetar som hållbarhetsstrateg på COWI i Malmö och är så kallad månskensbonde på Vismarlövsgården utanför Malmö.