Etikettarkiv: innovation

Innovationscenter för landsbygden

Sjöbo kommun har alldeles nyligen slutfört en förstudie om att starta ett innovationscenter för landsbygden. Ska det behövas, kan man ju undra? Blir det inte bara ännu ett stuprör? Frågorna är alltid relevanta att ställa, och jag är minsann ingen vän av stuprör, men jag tror att det här stupröret får många hängrännor:)  När staden är norm, som den ju faktiskt är, behöver landsbygden hävda sin rätt och sina möjligheter, stuprör eller inte.

Det finns många småföretag i de små orterna och på den rena landsbygden, inte minst många lantbruksföretag (som tyvärr ofta glöms bort när man pratar om småföretag). Precis som företagen i staden har de också behov av att utvecklas och hitta nya lösningar och innovationer, men har ofta inte tid, kraft eller personal med rätt kompetens för att komma vidare.

Förstudien har fokuserat på att näringslivet är motorn i landsbygdsutveckling och att företagen bidrar till en attraktiv bygd. Tanken är att gå vidare med ett pilotprojekt i Sjöbo kommun, med möjlighet att skala upp till fler kommuner i Skåne. Förstudiens resultat kan kort sammanfattas i 6S: Stärka-Stödja-Slussa – en rådgivande funktion som ska vara mobil; Stimulera idéskapande – att samverka och nätverkskoppla blir en viktig uppgift; Samordna och Skapa möjligheter – att öppna dörrar för t ex potentiella testbäddar.

Att koordinera testbäddar är särskilt spännande! Där kan också Penta Helix-perspektivet komma in: samarbete mellan näringsliv, akademi, kommunen, föreningslivet och eldsjälar. Då kan nya produkter och tjänster testas i ett tidigt skede.

Förstudien ställer själv frågan om det inte finns tillräckligt med innovationsaktörer, och det är ju en mycket bra fråga. Det vimlar av sådana, med delvis olika uppdrag. Ingen har dock särskilt fokus på, och därmed kunskap om, landsbygdsföretag. Staden är norm och därmed de företag som finns där. Det finns troligtvis delvis andra behov på landsbygden och då fyller detta innovationscenter ett tomrum.

Det är glädjande att förstudien skriver följande:

”Vi vill dock från förstudiens sida tydligt påpeka att landsbygdsfrågan inte är en isolerad fråga. Samexistens, utbyte och gemensam utvecklingsdrivkraft i det ”rurbana”, d.v.s. att stad och land finns och fungerar i en livgivande symbios. Vi vill poängtera att vi ser stor potential i att utmana, jobba bort och ”riva”, både mentala och fysiska, hinder som finns mellan stad och land. Vi behöver gemensamt utmana gängse normer för vad staden står för – det urbana, och det som landsbygden traditionellt står för – det rurala. Gränsöverskridande och överbryggande blir nya ledord.”

Kunde inte beskrivit det bättre själv!:)))

 

Workshop om rurbanisering

”Social innovation ur ett rurbant perspektiv” hette en workshop som jag och kollegan Anna Ranger höll idag 25 november på Social Innovation Summit. Vi har ju själva inget ”facit” på hur man kan jobba med dessa frågor och tänkte att många kloka personer kan komma ett steg vidare. Om inte annat har vi ju lyft frågan.

Många är nyfikna på rurbaniseringsbegreppet, men det krävs en del arbete för att konkretisera tankarna. Att koppla det till social innovation känns naturligt, även om det är ytterligare ett begrepp som gemene man kan ha svårt att förstå.

Jag lyfte fram flera perspektiv på det rurbana, och det finns säkert fler. Odling är kanske det man lättast tänker på, och det har jag ju skrivit om ett flertal gånger. Användningen av jordbruksmark är ett annat perspektiv. Bioekonomi och cirkulär ekonomi, att avfall inte längre är i slutet av kedjan. Hur olika myndigheter och byggbolag ser på byggande, beroende på om det är i staden eller på landsbygden. Kopplingen till innovation, såklart. Att staden är norm och därmed har tolkningsföreträdet. Trygghet, är det tryggast i staden eller på landsbygden? Hållbarhet och helhetssyn är perspektiv som måste finnas med för att bygga broarna mellan stad och land. Det demokratiska perspektivet måste självklart vara med, delaktighet har betydelse för att kunna överbrygga klyftor. Antagligen finns fler perspektiv, men det var dem jag presenterade.

I själva ”workshoppandet” konstaterades att det behövs alternativa nyckeltal till de ”fyrkantiga” man normalt använder. Mjuka nyckeltal som t ex välmående och livsstil. Vilka behov ska lösas? Bryta strukturer och normer, lättare sagt än gjort.

En snabb sammanfattning av en bra workshop som gav mig mersmak.

 

 

Nödvändighet är uppfinningarnas moder

Vad ska hända för att det urbana och rurala ska närma sig varann? Kanske har det redan börjat hända, i form av flera av de tecken vi skrivit om på bloggen här hittills. Kanske krävs det ett stort tryck utifrån, nödvändighet är oftast uppfinningarnas moder. Troed Troedson på Paradigmmäklarna skriver ett intressant blogginlägg om att nödvändighet krävs för att det ska bli innovation. Han spekulerar i om de omfattande flyktingströmmarna kan innebära ett tryck på samhället som gör att vi tvingas bli mer innovativa och se nya möjligheter. Kanske är flyktingströmmarna lönsamma därför att samhällsstrukturerna måste ändras och därmed ge oss ett övertag som vi haft vid flera andra skiften i historien, t ex urbaniseringen. Troed skriver angående urbaniseringen som ju fick fart efter andra världskriget:

”Vi betalade Sveriges modernisering med fula Domuskåkar, stängda postkontor och sjunkande villapriser där bussen slutat gå. Ett fyndpris, nästan oanständigt billigt, jämfört med de sönderbombade städer, förstörda familjer och taggtrådsvaktade decennier som resten av Europa drabbades av. I båda fallen nödvändigheter som blev uppfinningarnas moder men i vårt fall ”bara” nödvändigt, inte nöd.”

Är det kanske så att flyktingströmmen till Sverige kan ge ett paradigmskifte som gör att det rurbana blir norm, att det urbana inte längre är det allena saliggörande? Det är lättare att hitta bostäder i små kommuner, kommunerna gläds åt en ökande befolkning och möjligheter att kunna behålla skolor som är nedläggningshotade på grund av för få barn. Flyktingar kan göra att dessa orter lever upp igen, om kommunen och dess invånare klarar av ett bra och effektivt omhändertagande.

Vad tror du?

Varje plats har unika förutsättningar

Generellt verkar landsbygden ha ett kollektivt dåligt självförtroende. Service försvinner, man får inte bredband eller måste lägga ner många frivilliga timmar på att skaffa det, lantbruket har det svårt ekonomiskt. Samtidigt känner jag till många bygder där kreativiteten sprudlar, där man ordnar saker med gott självförtroende och sällan tänker eller agerar på ett negativt sätt. När jag tänker efter är det samma sak i tätorter och städer. Där varierar det också hur levande och dynamisk orten är. Varför det är så är ganska givet, det handlar så klart om människorna och om det finns pådrivande eldsjälar.

Det finns problem men av olika slag. Kanske är problemen till och med mer svårlösta i städerna? Att lösa trångboddhet, trängsel i trafiken och otrygghet med kriminalitet och våld är ju inte alldeles enkelt och görs definitivt inte av eldsjälar.

Problemen är alltså olika, men kanske ibland två sidor av samma mynt. Trångboddheten i staden motsvaras kanske av problem med vintertomma (eller helt övergivna) hus på landsbygden. Trängsel, buller och avgaser i trafiken i staden motsvaras kanske av bristande kollektivtrafik på landsbygden.

Samtidigt pratar samhället om innovationsstrategier, entreprenörskap, klimatanpassning, hållbar tillväxt. Min målbild är att den gamla klyschan ”Stad och land, hand i hand” blir verklighet! Därför har bloggen också den underrubriken. Genom att bygga mentala broar och hängrännor mellan stad och land kan samhällsutvecklingen bli hållbar. Frågorna måste ses i ett sammanhang, vilket kräver ett värderingsskifte hos beslutsfattare och näringsliv. Man måste inte planera antingen för det urbana eller för det lantliga, man måste göra både och och se samhällsutvecklingen som en helhet. Det urbana måste inte vara norm! Återkommer till detta i senare inlägg.

 

Därför en blogg om rurbanisering

Uppvuxen på en mjölkgård i det inre av Halland har jag landsbygdsperspektivet och det gröna i blodet. Bor sedan många år i Lund och känner mig hemma både i staden och på landet. Har i flera år funderat mycket på hur olika människor upplever sin boendeplats och vilka möjligheter och svårigheter människorna ser. Varför är vissa landsbygdsboende pessimister? Varför kräver man att all service ska se ut exakt som tidigare? Varför tycks många stadsbor strunta i var maten kommer ifrån? Varför vill man bo så trångt? Bara några av de frågor jag funderat över och som jag inte har några vettiga svar på.

Vissa tolkar rurbanisering enbart som stadsodling, att staden åter blir land. Andra definierar rurbanisering som att landsbygdsbefolkningen påverkas av stadskulturen och antar städernas levnadsvanor. Jag väljer att definiera rurbanisering som länkar mellan det urbana och det rurala, dvs lantliga. Jag är övertygad om att ett rurbant perspektiv är nödvändigt för att skapa en hållbar utveckling.

De mentala klyftorna mellan stad och land känns djupare än någonsin. Landsbygdsbefolkningen känner sig förfördelad och ser service försvinna och bensinpriser höjas. I städerna tänker man knappt på att maten kommer från landsbygden och i den mån man tycker något ser man landsbygdsborna som gnälliga. Samtidigt finns intressanta tecken på att möjligheterna att överbrygga klyftorna är större än någonsin. De områden jag verkar inom ligger nära rurbaniseringstanken. Livsmedelsfrågor, bioekonomi, demokratiutveckling, social innovation, landsbygdsutveckling, hållbara städer. Genom denna blogg vill jag skapa en diskussion och debatt för att ytterligare lyfta dessa områden, till nytta för hela samhället oavsett om man bor i staden eller på landsbygden. Jag kommer att bjuda in utvalda personer att skriva blogginlägg, men är du angelägen att skriva så hör av dig direkt till mig på katarina@erlingsongreengrowth.se .

Välkommen att delta i debatten! Stad och land, hand i hand!