Etikettarkiv: hållbar utveckling

Ömsesidigt beroende för hållbarhet

Häromdagen hade Allehanda (där jag för övrigt jobbade som reporter för många år sedan) en kolsvart artikel om Dödsstöten för landsbygden Skribenten Katarina Östholm hävdar att ”kontraktet mellan stad och land brutits”. Hon skyller på staden och att staden bara väljer billig mat utan att bry sig om konsekvenserna. Och drämmer till med ”ett svek, ett brodermord” så man nästan blir deprimerad. Men jag är en optimistisk människa, det finns möjligheter men det krävs både mod och vilja att bryta samhällsutvecklingen.

Den utmärkta hemsidan Härifrån.nu vill utmana den urbana normen och känns mer optimistiskt lagda än Katarina Östholm. De länkade till en gammal, men fortfarande aktuell, artikel från Svenska Dagbladet, skriven av Christel Gustafsson, då landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, numera utvecklingsdirektör hos Region Kronoberg, och Magnus Ljung, agr dr, SLU i Skara. De skriver att ”vi måste göra beroendet mellan stad och land synligt”. En stad kan inte bli hållbar i sig själv, det kräver en koppling till landsbygden. Gustafsson och Ljung ser en biobaserad ekonomi som en stor möjlighet. Jag håller med dem och kopplar därför gärna in cirkulär ekonomi som en lösning. De senaste fem åren har cirkulär ekonomi lyfts fram mer och mer, men än så länge är det bara delar som fungerar cirkulärt. Enskilda företag, produkter etc. Det krävs ett större grepp kring den cirkulära ekonomin.

Det talas ofta om att bygga hållbara städer (hur många projekt finns inte kring detta?!), men sällan eller aldrig nämns landsbygdens betydelse för detta. Precis som om städerna är isolerade öar. Ibland undrar jag nästan om landsbygden inte nämns alls i samhällsplanerarutbildningarna, det verkar så i alltför många sammanhang. För att samhället, och inte bara städerna, ska bli hållbara på riktigt krävs det samarbete och synergieffekter. Jag tror inte på metoden att måla i svart och polarisera som Katarina Östlund gör i sin artikel.

Att förenkla och generalisera skapar inte samarbete. Landsbygden är också påverkad av det urbana och är minst lika högteknologisk som staden, kolla gärna hos vilken bonde som helst. Och i stan vill fler och fler leva mer lantligt. Bondens marknad är populär, det odlas både i balkonglådor och mer organiserat i stadsodlingsnätverk mm.

Jag väljer att se det så här: när staden har ett fokus på att bli grön och hållbar innebär det i praktiken ett samarbete med omlandet (landsbygden och mindre orter). Det är omöjligt att bli helt hållbar utan detta samarbete. Därför är det bra att fler och fler pratar om hållbara städer, och nu är det också dags att högt tala om att det kräver en hållbar landsbygd i en ÖMSESIDIG harmoni. Politiker, samhällsplanerare, forskare, företagare, föreningsmänniskor eldsjälar – kom igen! Prata om och agera för landsbygden som en positiv kraft för en hållbar samhällsutveckling! Då kan landsbygden få tillbaka det självförtroende som den på många håll har tappat.

Minska kunskapsklyftan!

Gästbloggare Jens Thulin:

”Jag ska nog sluta köpa kött av Jens på Vismarlövsgården, han dödar ju sina djur, det är bättre att köpa i mataffären”

Stad och land, land och stad, båda starkt sammankopplade och beroende av varandra men ändå ett enormt stort gap mellan dessa båda sammanhang. Med ena benet i en urban verklighet kopplad till hållbar stads- och affärsutveckling och det andra i en gödselstack hemma på gården befinner jag mig mitt i detta gap. Citatet ovan sades med glimten i ögat men det har etsat sig fast hos mig. Troligen gillar jag det för att den okunskap citatet vittnar om stämmer bra överens med hur jag upplever situationen i detta gap. För snart 15 år sedan fick jag en kommentar från en klasskamrat på gymnasiet. En kommentar som fick mig att bestämma mig för att alltid ha kvar ena benet, eller åtminstone ett par tår, i gödselstacken.

”Va, riktiga kor? Kan man verkligen ha det hemma där man bor? Det var som fan det, man kan verkligen inte tro att Jens är en bonde med kor där hemma, han köper ju snygga modekläder och så!”

Relevant att nämna i sammanhanget är att det var en gymnasieskola med en av Malmös högsta intagningspoäng. Jag minns hur jag skrattade åt kommentaren och har gjort så flera gånger till sedan dess när jag tänkt tillbaka på det. Sedan två år tillbaka säljer jag majoriteten av djuren från min småskaliga nötköttsproduktion direkt till kunderna i form av köttlådor. Detta har fått mig att inte längre skratta åt kommentaren utan har istället öppnat mina ögon för den kunskapsklyfta som finns och som citatet vittade om redan för 15 år sedan.

Uppskattningsvis hälften av mina kunder vill gärna klappa kalvarna, provsitta traktorn och ställa frågor om djuren och gården när de hämtar sin köttlåda. Det har därför blivit skrämmande tydligt att många barn som klappar kalvarna inte har den blekaste aning om att lådan som sedan lastas in i bilen, och biffen de har på tallriken, en gång var en söt liten kalv.

I diskussioner kring hållbar utveckling kan det mesta kopplas till beteendeförändring. Hur vi reser, vad vi äter, hur vi bo, var vi väljer att placera pengar etc. I vår globaliserade värld lever vi ofta långt från produktionen av det vi konsumerar. För många barn i Sverige finns det mesta lättillgängligt och det är väl bara till att skaffa mer om det tar slut? Mat, kläder, leksaker och teknikprylar finns i affären och mer pengar kan man hämta ut i en automat i en vägg. Många svenska företag inom olika branscher har valt att flytta sin verksamhet till andra delar av världen = långt mellan producent och konsument. Det svenska lantbruket är dock svårt att flytta till andra sidan jordklotet och jag tror därför att kopplingen mellan stad och land och kunskapsklyftan däremellan är en möjlig nyckel till framgång för en hållbar utveckling. Hur ska vi få folk att äta mindre kött, att inte slänga mat eller att producera mer klimatsmart om vi inte lyckat kommunicera hur allt hänger ihop?

Vi lever på en planet med begränsade resurser och inget system eller verksamhet kan därför växa oändligt på vår planet. Det finns liksom inte mer av allt, varken i affären, i skogen eller under jordskorpan. Genom dubbelriktad kunskapsöverföring mellan stad och land, med förslagsvis vår svenska livsmedelsproduktion som exempel, tror jag att vi kan få fler att inse detta.

Jens Thulin, arbetar som hållbarhetsstrateg på COWI i Malmö och är så kallad månskensbonde på Vismarlövsgården utanför Malmö.