Naturen som läkemedel – går det att kommersialisera?

På den retoriska frågan svarar jag ja! Därför är det kanske inte så konstigt att jag är glad över att idag ha blivit invald i styrelsen för Nature Assisted Health Care Holding AB (NAHC).  Det är en synnerligen intressant styrelse med stor kompetens och ett viktigt uppdrag, så jag är taggad att komma igång med styrelsearbetet. NAHC är ett kunskapsföretag som bygger på Alnarpsmetoden och den gedigna forskningen kring rehabiliteringsträdgården i Alnarp. Bolaget har stor potential i en tid när allt fler blir stressade och utmattade och får diagnoser som t ex utmattningssyndrom.

Rehabiliteringsträdgårdar är en tydlig länk mellan det urbana och det rurala. Även om människor inte blir sjuka är det viktigt med tillgång till det gröna även inne i städerna. Det gröna kan tjäna som plats för återhämtning, som bullerdämpare, som ”sil” för föroreningar, som plats för fritidsaktiviteter osv. Kommuner har ofta mål om hur mycket grönyta som ska finnas per invånare och för några år sedan tog Region Skåne tillsammans med kommunerna fram en rapport Grönstruktur i Skåne. Rapporten är ett viktigt kunskapsunderlag som förhoppningsvis fortfarande används i bl a översiktsplanearbetet i kommunerna.

Varje plats har unika förutsättningar

Generellt verkar landsbygden ha ett kollektivt dåligt självförtroende. Service försvinner, man får inte bredband eller måste lägga ner många frivilliga timmar på att skaffa det, lantbruket har det svårt ekonomiskt. Samtidigt känner jag till många bygder där kreativiteten sprudlar, där man ordnar saker med gott självförtroende och sällan tänker eller agerar på ett negativt sätt. När jag tänker efter är det samma sak i tätorter och städer. Där varierar det också hur levande och dynamisk orten är. Varför det är så är ganska givet, det handlar så klart om människorna och om det finns pådrivande eldsjälar.

Det finns problem men av olika slag. Kanske är problemen till och med mer svårlösta i städerna? Att lösa trångboddhet, trängsel i trafiken och otrygghet med kriminalitet och våld är ju inte alldeles enkelt och görs definitivt inte av eldsjälar.

Problemen är alltså olika, men kanske ibland två sidor av samma mynt. Trångboddheten i staden motsvaras kanske av problem med vintertomma (eller helt övergivna) hus på landsbygden. Trängsel, buller och avgaser i trafiken i staden motsvaras kanske av bristande kollektivtrafik på landsbygden.

Samtidigt pratar samhället om innovationsstrategier, entreprenörskap, klimatanpassning, hållbar tillväxt. Min målbild är att den gamla klyschan ”Stad och land, hand i hand” blir verklighet! Därför har bloggen också den underrubriken. Genom att bygga mentala broar och hängrännor mellan stad och land kan samhällsutvecklingen bli hållbar. Frågorna måste ses i ett sammanhang, vilket kräver ett värderingsskifte hos beslutsfattare och näringsliv. Man måste inte planera antingen för det urbana eller för det lantliga, man måste göra både och och se samhällsutvecklingen som en helhet. Det urbana måste inte vara norm! Återkommer till detta i senare inlägg.

 

Oändliga möjligheter

Det har pratats mycket om stad och land de senaste månaderna. Känner att fler och fler tänker i de här banorna, att något är på gång. Men liksom jag är många famlande, hur gör vi något konkret för att bygga broar? Det krävs samarbete över sektorsgränser för att hitta nya lösningar och möjligheter för landsbygden och staden. Näringslivet behöver engagera sig, självklart det offentliga, även universitet och högskolor. Denna trio kallas ofta Triple Helix. Men nu gäller det att koppla på två ”sektorer” till: civilsamhället och enskilda eldsjälar, då blir det Penta Helix.

Ambitionen är att den gamla klyschan ”Stad och land, hand i hand” ska bli verklighet. Det ger en hållbar tillväxt och en positiv samhällsutveckling, något som de flesta säger sig förespråka men alltför få har konkreta lösningar på. Det pågår mycket arbete kring landsbygdsutveckling, hållbara städer, social innovation, grön tillväxt, livsmedelsproduktion och -förädling samt demokratiutveckling. Hur hittar vi brofästena att bygga broar på? Steg ett är att se möjligheterna och försöka synkronisera olika projekt och utvecklingsarbeten som pågår isolerat för varje enskild del. Projektifiering är en fara i detta arbete, liksom ett stelbent innovationssystem. Det finns många fond- och projektmedel att söka, men ofta är de uppdelade i stuprör och det blir svårt att hålla blicken mot målet när man drunknar i stuprörsarbete.

Jag har mött många det senaste halvåret som är genuint intresserade av dessa frågor. Frågan är, hur fångar vi intresset och kanaliserar det i något som blir mer än vackra ord? Många gör ett fantastiskt arbete i sina stuprör, men hur fixar vi hängrännorna/broarna för högre utväxling i arbetet? Kom igång, delge dina synpunkter!

 

INTE ENSAM OM DESSA TANKAR

Tack för all respons och glada tillrop efter bloggsläppet igår! Kul också att öppna Sydsvenskan i dag och läsa om den urbana normen: http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/pa-sajten-harifran-ifragasatts-stadslivets-hoga-status/

Jag gick in på de intervjuades hemsida http://www.harifran.nu/harifran/ och där finns mycket intressant i ämnet. Ska själv fördjupa mig mer i deras material.

Innan jag kollade Härifrån.nu hade jag själv hunnit formulera följande, så det är skönt att fler tänker i samma banor:-)

Det urbana har blivit norm; centralisering och storskalighet är det som gäller. Det upplevs som ett hot mot det småskaliga på landsbygden, ett hot som också blir reellt när butiken, skolan och postkontoret läggs ner.

Staden kan ha liknande problem som finns på landsbygden: dålig uppkoppling, dålig kollektivtrafik, långt till service, men också renodlade urbana problem som trängsel och buller. Samtidigt finns den lantliga livsstilen inne i staden: människor odlar på tak och grönområden, det finns bikupor på höghusen, maten har blivit ett stort intresse. Många försöker leva klimatsmart. I detta ligger också möjligheten för stad och land att mötas. Mat, odling och ansvar för miljö och klimat förenar människor oavsett bostadsort eller ursprungsland. Stad och land är ömsesidigt beroende av varandra, men det ser varken den som bor i centrum eller den som bor på bondgård. Vilka mentala och andra broar kan byggas för att detta ska bli tydligt för fler?

 

Därför en blogg om rurbanisering

Uppvuxen på en mjölkgård i det inre av Halland har jag landsbygdsperspektivet och det gröna i blodet. Bor sedan många år i Lund och känner mig hemma både i staden och på landet. Har i flera år funderat mycket på hur olika människor upplever sin boendeplats och vilka möjligheter och svårigheter människorna ser. Varför är vissa landsbygdsboende pessimister? Varför kräver man att all service ska se ut exakt som tidigare? Varför tycks många stadsbor strunta i var maten kommer ifrån? Varför vill man bo så trångt? Bara några av de frågor jag funderat över och som jag inte har några vettiga svar på.

Vissa tolkar rurbanisering enbart som stadsodling, att staden åter blir land. Andra definierar rurbanisering som att landsbygdsbefolkningen påverkas av stadskulturen och antar städernas levnadsvanor. Jag väljer att definiera rurbanisering som länkar mellan det urbana och det rurala, dvs lantliga. Jag är övertygad om att ett rurbant perspektiv är nödvändigt för att skapa en hållbar utveckling.

De mentala klyftorna mellan stad och land känns djupare än någonsin. Landsbygdsbefolkningen känner sig förfördelad och ser service försvinna och bensinpriser höjas. I städerna tänker man knappt på att maten kommer från landsbygden och i den mån man tycker något ser man landsbygdsborna som gnälliga. Samtidigt finns intressanta tecken på att möjligheterna att överbrygga klyftorna är större än någonsin. De områden jag verkar inom ligger nära rurbaniseringstanken. Livsmedelsfrågor, bioekonomi, demokratiutveckling, social innovation, landsbygdsutveckling, hållbara städer. Genom denna blogg vill jag skapa en diskussion och debatt för att ytterligare lyfta dessa områden, till nytta för hela samhället oavsett om man bor i staden eller på landsbygden. Jag kommer att bjuda in utvalda personer att skriva blogginlägg, men är du angelägen att skriva så hör av dig direkt till mig på katarina@erlingsongreengrowth.se .

Välkommen att delta i debatten! Stad och land, hand i hand!