Recept på ett rurbant 2016

Som ni kanske förstår funderar jag mycket på hur man kan jobba med att bygga länkar mellan det urbana och rurala. Blev därför glad när jag såg en utlysning från Vinnova om Smart Urban Futures. Det första av utlysningens tre teman kändes nästan klockrent:
  • Concepts and strategies for smart urban transformation, growth and shrinkage
    Urbanisering och avfolkning utgör både utmaningar och möjligheter för städer i Europa. Projekt inom detta område ska syfta till att skapa en bättre förståelse för samspelet mellan städer och dess omgivningar när det gäller markanvändning, transport, miljö och energi samt identifiera hur dynamiken i storleksförändringar kan möjliggöra omprövning av samhällsstrukturer, beslutsprocesser och samverkan för att förbättra medborgarnas försörjningsmöjligheter och livskvalitet.
Men när jag förstod att det krävdes ett konsortium av minst tre parter från respektive tre olika länder insåg jag att det knappast var något för lilla Erlingson Green Growth AB att dra i. Kanske kan jag få vara en del i ett svenskt konsortium, för samhällsentreprenörer är välkomna att vara med. Eller så satsar jag på projekt i en mer hanterlig skala. Om du också har idéer och tankar kring detta kan vi kanske slå oss ihop?!
Ett alternativ är att ”bara” ägna sig åt att lyfta de här tankarna i samhällsdebatten. Opinionsbilda, debattera, föreläsa, moderera. Känns mer hanterligt för en ensamföretagare. Samtidigt är det inget som säger att det går att göra både och! Det får bli ledorden inför 2016! Jag önskar en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År med mitt recept på halländsk långkål:
Rensa grönkålen, ta bort grova delar. Förväll några minuter i lite vatten. Spola kallt! Då håller kålen sig grön. Hacka till önskad konsistens, jag föredrar ganska grovt.
Hacka en schalottenlök eller en halv gul lök. Fräs den glansig. Lägg i kålen och fräs en stund. Rör så det inte bränns. Häll på grädde och lite kycklingfond (eller en halv buljongtärning). Låt puttra tills grädden tjocknar lite,  det ska inte vara för mycket grädde så det blir såsigt utan bara så det håller ihop kålen. Kålen ska ha spänst, inte vara för mjuk. Peppra, och salta om det behövs. Äts på julbordet, eller som vi brukar på lillejulafton i min familj: till nykokt varm julskinka med potatisgratäng och ett gott rödvin, gärna från Rhone.

Fy för fyrkantig bostadsmarknad

Det borde pratas mycket mer om bostadspolitik och byggande i dessa dagar när det kommer så många flyktingar hit. För de allra flesta handlar bostadspolitik om stora hus med lägenheter eller villaområden, belägna i städer eller större tätorter. Men det här med att bygga i mindre orter eller på landsbygden, är det någon som bryr sig om det? De stora byggbolagen gör det knappast, vilket man tyvärr inte kan klandra dem för.

Faktum är att byggande på landsbygden och i mindre orter många gånger är svårare än vad det är i städerna. Det är kanske inte så många som riskerar att överklaga, men man faller utanför regelboken. Det finns inga detaljplaner, vilket egentligen borde vara en förenkling men snarare försvårar. Tjänstemännen på kommunernas byggnadsavdelningar är helt inne i det här med översiktsplaner och detaljplaner och tänker i princip bara byggande i städerna. Att bygga enskilda hus utanför detaljplan låter sig kanske göras på ett någorlunda enkelt sätt, men anta att någon vill satsa på en bybebyggelse på en helt ny plats där det tidigare inte funnits en by. Det blir många käppar i hjulet!

Ett argument som ofta framhålls är att det som ska byggas ska byggas i områden som har nära till kollektivtrafik. Som grön entreprenör med hållbarhetstänk tycker jag förstås att det är en god tanke, men frågan är vad som är hönan och ägget? Kollektivtrafik behöver knappast vara statisk och då kan sträckningar rimligen ändras och nya linjer kan komma till. Kanske kan resor för de boende skötas på ett helt annat sätt än genom traditionell kollektivtrafik? Hela Sverige ska leva har en del synpunkter kring att bo och resa på landsbygden. Jag håller kanske inte med om allt, men de pekar på de problem som finns.

Om ett bostadsområde inte är med i översiktsplanen när denna antas är det i princip kört att komma med kloka idéer i efterhand. Då får man vänta till nästa ÖP och hålla sig på alerten då. Har vi råd med sådant fyrkantigt tänkande? Givetvis en retorisk fråga som jag svarar ett rungande NEJ på, inte minst när byggandet med billiga bostäder behöver komma igång NU! Att så många flyktingar kommer hit gör att frågan inte kan dras i långbänk längre, och jag önskar att beslutsfattarna hade rett ut bostadspolitiken för länge sen – det är ju inget nytt att den svenska bostadsmarknaden inte har fungerat på många år. Nu behöver det byggas både i städerna och på landsbygden!

Workshop om rurbanisering

”Social innovation ur ett rurbant perspektiv” hette en workshop som jag och kollegan Anna Ranger höll idag 25 november på Social Innovation Summit. Vi har ju själva inget ”facit” på hur man kan jobba med dessa frågor och tänkte att många kloka personer kan komma ett steg vidare. Om inte annat har vi ju lyft frågan.

Många är nyfikna på rurbaniseringsbegreppet, men det krävs en del arbete för att konkretisera tankarna. Att koppla det till social innovation känns naturligt, även om det är ytterligare ett begrepp som gemene man kan ha svårt att förstå.

Jag lyfte fram flera perspektiv på det rurbana, och det finns säkert fler. Odling är kanske det man lättast tänker på, och det har jag ju skrivit om ett flertal gånger. Användningen av jordbruksmark är ett annat perspektiv. Bioekonomi och cirkulär ekonomi, att avfall inte längre är i slutet av kedjan. Hur olika myndigheter och byggbolag ser på byggande, beroende på om det är i staden eller på landsbygden. Kopplingen till innovation, såklart. Att staden är norm och därmed har tolkningsföreträdet. Trygghet, är det tryggast i staden eller på landsbygden? Hållbarhet och helhetssyn är perspektiv som måste finnas med för att bygga broarna mellan stad och land. Det demokratiska perspektivet måste självklart vara med, delaktighet har betydelse för att kunna överbrygga klyftor. Antagligen finns fler perspektiv, men det var dem jag presenterade.

I själva ”workshoppandet” konstaterades att det behövs alternativa nyckeltal till de ”fyrkantiga” man normalt använder. Mjuka nyckeltal som t ex välmående och livsstil. Vilka behov ska lösas? Bryta strukturer och normer, lättare sagt än gjort.

En snabb sammanfattning av en bra workshop som gav mig mersmak.

 

 

Odling i industrilokaler – knäppt eller klokt?

Jag har ju skrivit om odling i staden förut, men det är ett område som intresserar och fascinerar. Häromdagen var jag i Landskrona och träffade projektledaren för Den odlande matbazaren, Håkan Knutsson. Landskrona var tidigare en stor industristad men i takt med samhällsutvecklingen har allt fler industrilokaler tömts. Det visade Håkan genom en liten biltur i industriområdet, många stora och tomma lokaler. Det kan man ju gnälla över, eller så kan man se möjligheter!

Det gjorde Håkan och hans kollega och de försöker nu hitta möjligheter att odla storskaligt inomhus i en gammal industrilokal. Inte nog med att odlingen skulle ske inomhus, den skulle också vara en del i ett kretslopp, cirkulär ekonomi. Fiskodling i bassänger och de rester det för med sig kan vara näring till växtodlingar. Fisken kan få goda maltrester från ett bryggeri i samma byggnad. Värmen som fiskodlingen behöver (ja även växtodlingen, tänk vilka värmekrävande exotiska växter som skulle kunna odlas) kan komma från överskottsvärme från en aktiv industri i närheten.

Håkan Knutsson kallar detta ”urban symbios”. Industriell närodling kan vara ett annat uttryck. Jag ser stora möjligheter med detta, inte minst eftersom de dessutom hänger på tanken att det också ska vara en matmarknad dit folk kan komma och handla sina grönsaker och sin fisk. Som alltid kräver sådana här idéer finansiering som inte alltid är så lätt att hitta. Jag hoppas verkligen de lyckas med detta spännande projekt! En bieffekt är att det skapas nya jobb, inte minst där människor med bakgrund i andra länder kan odla och sälja kryddor och grönsaker de annars importerar från länder långt borta.

Nödvändighet är uppfinningarnas moder

Vad ska hända för att det urbana och rurala ska närma sig varann? Kanske har det redan börjat hända, i form av flera av de tecken vi skrivit om på bloggen här hittills. Kanske krävs det ett stort tryck utifrån, nödvändighet är oftast uppfinningarnas moder. Troed Troedson på Paradigmmäklarna skriver ett intressant blogginlägg om att nödvändighet krävs för att det ska bli innovation. Han spekulerar i om de omfattande flyktingströmmarna kan innebära ett tryck på samhället som gör att vi tvingas bli mer innovativa och se nya möjligheter. Kanske är flyktingströmmarna lönsamma därför att samhällsstrukturerna måste ändras och därmed ge oss ett övertag som vi haft vid flera andra skiften i historien, t ex urbaniseringen. Troed skriver angående urbaniseringen som ju fick fart efter andra världskriget:

”Vi betalade Sveriges modernisering med fula Domuskåkar, stängda postkontor och sjunkande villapriser där bussen slutat gå. Ett fyndpris, nästan oanständigt billigt, jämfört med de sönderbombade städer, förstörda familjer och taggtrådsvaktade decennier som resten av Europa drabbades av. I båda fallen nödvändigheter som blev uppfinningarnas moder men i vårt fall ”bara” nödvändigt, inte nöd.”

Är det kanske så att flyktingströmmen till Sverige kan ge ett paradigmskifte som gör att det rurbana blir norm, att det urbana inte längre är det allena saliggörande? Det är lättare att hitta bostäder i små kommuner, kommunerna gläds åt en ökande befolkning och möjligheter att kunna behålla skolor som är nedläggningshotade på grund av för få barn. Flyktingar kan göra att dessa orter lever upp igen, om kommunen och dess invånare klarar av ett bra och effektivt omhändertagande.

Vad tror du?

Green Valley Flyinge

Flyinge är en liten ort i Eslövs kommun, men den ligger bara en knapp mil norr om Lund och bara 5 km fågelvägen från de stora forskningsanläggningarna ESS och Max IV. Flyinge har en väldigt aktiv byförening, Flyinge Utveckling. De har fått medel från Region Skånes miljövårdsfond och Länsstyrelsen i Skåne och avslutade nyligen förstudien av projektet Green Valley Flyinge. De har högtflygande planer som det vore fantastiskt om de gick att genomföra, men som så ofta är det finansieringen som är den springande punkten.

Jag är så imponerad över deras målmedvetenhet och deras helhetstänkande. Och över att de också tänker rurbant:-) De utgår från energiförsörjningen på ESS, att där blir överskottsvärme i form av varmvatten. Genom att bygga en ”Green Trail” med överskottsvärme och också el, biogas mm kan man kombinera den med förarlösa fordon på samma sträcka. Man ser framför sig testbäddar av olika slag. Förutom det gröna  blir det en attraktion för besökare. Tankarna är rurbana.

”Genom Green Valley Flyinge skapar man sålunda en arena för att utveckla produkter och tjänster som gynnar samverkan mellan stad och land och knyter ihop det urbana med rurala i en ”rurban” struktur. ”

Flyinge Utveckling ser Green Valley Flyinge och Green Trail som en rurban struktur som kopplar ihop land och stad och är en tillgång i landskapet. På sidan 20 utvecklar man tankarna kring rurbanisering ytterligare.

I mitt ”förra liv” som politiker myntade jag ”Green Valley” och det är fantastiskt att se hur väl tankarna förvaltas hos Flyinge Utveckling. Trots att det är en liten aktör och att det är svårt att hitta finansiering hoppas jag verkligen att deras vision kan bli verklighet.

 

 

Stadens Dag samt SOU 2015:88

Häromdagen var jag i Stockholm på Stadens Dag, ”en mötesplasts för stadsutvecklare”. Den arrangerades av Svenska Stadskärnor och City i samverkan i Stockholm. Programmet var intressant, men höll tyvärr inte måttet i praktiken. Dagen var upplagd med olika perspektiv: storstad, arkitekturpolitik, orts- och platsutveckling, fastighetsägarna, besöksnäring och media. Eftersom det var en dag för stadens frågor handlade i princip allt om städer. Men det fanns lite hopp för oss som vill se samhället i stort och inte uppmuntra de stuprör som finns. Lena Lindström, ordförande i Svenska Stadskärnor, är till vardags tjänsteman i Örnsköldsviks kommun där hon jobbar både med  landsbygdsutveckling och stadsutveckling och ser det som en stor möjlighet att se helheten i sin kommun. En annan helhetsförespråkare är Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö. Han påminde om att arkitektur inte bara är byggnader, det är också demokratiska värden och det är viktigt att se helheten. Christer Larsson har alldeles nyligen lämnat ifrån sig sin utredning Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design. På sid 75-78 finns resonemang som ger lite hopp och som avslutas med:

”Urbaniseringen få betydelse för människors livsmiljö, både i stadsområden och på landsbygden. Urbaniseringen och den därmed ökande segregationen, högre grad av konsumtion och en ohållbar resursförbrukning, sätter dock staden under press. Begreppet stad som en enkärnig, sammanhållen struktur kan återigen behöver prövas i förhållande till regionförstoringen. Ett ensidigt fokus på urbanisering och stadens företräde riskerar att försvaga det dynamiska perspektiv som relationen mellan stad och land utgör.”

Kul dessutom att Christer Larsson använde sig av Malin Rönnbloms rapport som jag skrev om i förra inlägget. Fler och fler börjar tänka i samma banor. Frågan är hur vi hittar redskapen att tillvarata de länkar som finns och också skapa nya mellan stad och land? Det lär knappast finns en gordisk knut, här gäller tålmodigt och gnetigt arbete och en förmåga att se nya möjligheter och lösningar.

Staden som norm

Kan man göra en liknelse mellan staden som norm och landsbygden som undantaget likaväl som man gör när det gäller genus, att mannen är norm och kvinnan måste anpassa sig till detta? Ja, varför inte? Det är i alla fall intressant att fundera i dessa tankebanor. Jordbruksverket har låtit ta fram en rapport om det urbana tolkningsföreträdet som skrivits av Malin Rönnblom, Umeå universitet. Intressant att läsa och fundera över. Hon skriver bl a ”Staden skapas i relation till landsbygden, och ofta på ett sätt som innebär att staden går ‘vinnande’ ut ur den relationen. Staden som representant för modernitet, tillväxt, framgång och utveckling behöver landsbygden, behöver ‘kusinen från landet’ för att visa på sin förträfflighet.” Malin Rönnblom skriver också att det finns andra likheter mellan landsbygdsforskning och genusforskning, de finns i marginalen och betraktas inte alltid som vetenskapliga.

Landsbygden betraktas som något särskilt, det tecknas en bild av bristande utvecklingskraft och det tas fram särskilda landsbygdsstrategier. Allt det tenderar att förstärka en urban norm om utveckling och hållbar tillväxt. ”Landsbygdsstrategin utgår från en medvetenhet om landsbygdens särskildhet, samtidigt så skapas landsbygden som hjälplös och i behov av stöd. Det görs till självklart att många invånare är bättre än få. Det görs till självklart att den naturliga miljön är täthet, staden, medan landsbygdens fysiska miljö är ‘speciell’.” Malin Rönnblom undrar också varför flexibilitet och ideellt arbete anses särskilt viktigt för landsbygden, då dessa ledord ofta lyfts fram i dokument om landsbygdsfrågor.

Lite att fundera på, eller hur?!

Jordbruk i staden?!

Funderar mycket på stadsbruk som börjar bli en trend. Det benämns lite olika, vissa säger stadsodling, andra stadsjordbruk, medan jag tycker att stadsbruk är det mest logiska. Det heter ju jordbruk, skogsbruk, lantbruk, vattenbruk.

För en månad sedan var jag på en konferens i Växjö: Refarm Europe. Mycket intressanta diskussioner och perspektiv, alltifrån odlingar i pallkrage mest med syfte att samla de boende i ett område till högteknologiska och kommersiella lösningar i moderna växthus. Arrangörerna, Miljöresurs Linné, arbetar nu för att starta ett nätverk kring stadsbruk. Information om konferensen finns på deras hemsida. Jag tycker att särskilt Håkan Sandin från SLU Alnarp hade ett intressant pass kring de kommersiella möjligheterna och med fokus på ny teknologi. Peter Eriksson, EU-parlamentariker för MP, och Niklas Wennberg, stadsjordbrukare i Göteborg, presenterade en Rapport som var själva grunden till konferensen. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en länk till hela rapporten, men jag har den i tryckt form.

Jag ser ett behov att analysera och få en överblick över allt som händer kring stadsbruk. Är det hightech som inomhusodling och cirkulär odling av grönsaker och fisk som är framtiden? Är det odling som metod för att uppnå integration och demokrati som är målet? Kan stadsbruk kompensera byggande på åkermark, som t ex i området Brunnshög i Lund? Är stadsbruk till för att restauranger ska kunna servera närproducerade grönsaker efter säsong, som i sin tur skapar dragningskraft på matturister? Är stadsbruk en konkurrent till lantbruket, eller är stadsbruk lantbrukets ambassad i staden? Jag tror förstås att stadsbruk kan vara allt detta och tror också det vore bra om någon myndighet eller lärosäte kan skaffa sig en överblick. Kanske för att styra i viss mån, men jag tror man måste vara väldigt försiktig så det inte blir klåfingrighet från kommuners och myndigheters sida.

SLU Alnarp tog för några år sedan fram några reflektioner om stadsodling och nyligen skrevs en uppsats på samma lärosäte om stadsodling ur ett kommunalt perspektiv. Material saknas alltså inte för att kunna göra en överblick. Att Reform Europes rapport innehåller en ambition att skapa världens första standard för stadsjordbruk är värd att analyseras. Jag är definitivt ingen vän av standarder och byråkrati, blir snarast oroad av det och tror det riskerar att hindra eller försvåra en positiv utveckling inom området.

Vad har du för tankar kring stadsbruk? Skriv gärna kommentarer eller skicka ett inlägg till mig.

Stadsnära jordbruksmark

Gästbloggare Anna Ranger:

Hur värderar vi jordbruksmark i stadens närhet? Vad kan den användas till? Svaret på frågorna utgår oftast från ett påtagligt urbant perspektiv där frågor om infrastruktur och byggnader står i fokus. Stadens expansion.

Vad är en stad? Staden är en fysisk plats som ger möjligheter till ett gott liv: tillgång till jobb och inkomst, tillgång till det som är nytt och kanske annorlunda och inspirerande, tillgång till utveckling och förändring för sig själv och i samspel med andra. Vi vill till stan för att förbättra våra möjligheter att leva ett rikt och utvecklande liv.

Men en stad är också ett komplext megasystem av funktioner för att tillgodose stadsbornas grundläggande behov: Att röra sig, att äta, att vila, att vara med i en grupp, att vara del i sammanhang som skapar mental, kulturell och existentiell förankring i tillvaron. Utan dessa funktioner blir staden destruktiv och vi kan aldrig nå det där högsta trappsteget på stadens Maslowstrappa: Den innovativa, självförverkligande staden.

Var kommer då den stadsnära jordbruksmarken in i resonemanget? Jo, jordbruksmark är en strålande resurs för att möta grundläggande behov hos stadsborna. Vi kan kalla det socioekologisk stadsutveckling. Och vi kan se på det som en spännande rurban ödesfråga för stadens försörjning och sociala hållbarhet i framtiden.

I utkanten av Lund pågår just nu ett utvecklingsarbete för hur den stadsnära lantbrukaren med sin kompetens och sin tillgång till mark kan vara en aktiv aktör i stadens socioekonomiska hållbarhet. På den jordbruksmark som lantbrukaren arrenderar produceras (ekologisk) mat, produceras ökad fysisk folkhälsa, produceras gemenskap, språkträning, återhämtning och förankring i stadens sociala och ekonomiska verklighet. Allt på cykelavstånd från centrum.

Att se på stadsnära jordbruksmark med sådana ögon är lika revolutionerande som när Olmsted drog upp linjerna för Central Park. Kan vi tänka oss ett attraktivt New York utan Central Park? Kan vi i framtiden tänka oss städer som inte har resurser att tillmötesgå människors socioekologiska behov?

Anna Ranger, samhällsplanerare och social entreprenör. Anna driver Reflekta verksamhetsutveckling och är även knuten som forskare till Malmö högskola. Anna är processledare för Värpinge Grönsocial Agroinkubator i Lund. Kontakt: anna.ranger@reflekta.se