Staden som norm

Kan man göra en liknelse mellan staden som norm och landsbygden som undantaget likaväl som man gör när det gäller genus, att mannen är norm och kvinnan måste anpassa sig till detta? Ja, varför inte? Det är i alla fall intressant att fundera i dessa tankebanor. Jordbruksverket har låtit ta fram en rapport om det urbana tolkningsföreträdet som skrivits av Malin Rönnblom, Umeå universitet. Intressant att läsa och fundera över. Hon skriver bl a ”Staden skapas i relation till landsbygden, och ofta på ett sätt som innebär att staden går ‘vinnande’ ut ur den relationen. Staden som representant för modernitet, tillväxt, framgång och utveckling behöver landsbygden, behöver ‘kusinen från landet’ för att visa på sin förträfflighet.” Malin Rönnblom skriver också att det finns andra likheter mellan landsbygdsforskning och genusforskning, de finns i marginalen och betraktas inte alltid som vetenskapliga.

Landsbygden betraktas som något särskilt, det tecknas en bild av bristande utvecklingskraft och det tas fram särskilda landsbygdsstrategier. Allt det tenderar att förstärka en urban norm om utveckling och hållbar tillväxt. ”Landsbygdsstrategin utgår från en medvetenhet om landsbygdens särskildhet, samtidigt så skapas landsbygden som hjälplös och i behov av stöd. Det görs till självklart att många invånare är bättre än få. Det görs till självklart att den naturliga miljön är täthet, staden, medan landsbygdens fysiska miljö är ‘speciell’.” Malin Rönnblom undrar också varför flexibilitet och ideellt arbete anses särskilt viktigt för landsbygden, då dessa ledord ofta lyfts fram i dokument om landsbygdsfrågor.

Lite att fundera på, eller hur?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *