Kategoriarkiv: stadsodling

Intensivt arbete med Refarm 2030

Har lite lätt ångest över att jag inte skrivit blogginlägg på så länge! Samtidigt jobbar jag intensivt i bloggens anda. Jag lägger en stor del av min tid på att bygga upp Refarm 2030, en nationell förening som jobbar för att bli en kunskapsnod kring hur man kan arbeta för en ny hållbar matproduktion, inte minst med fokus på stadsodling.

Vi har nyligen tillsammans med ett antal kommuner och andra aktörer lämnat in en ansökan till Vinnova, På väg mot den ätbara staden. Ansökan inriktar sig på att förändra den nuvarande planeringsprocessen i kommunerna.

Förra veckan hade vi ett intressant rundabordssamtal tillsammans med Stadsjord i Göteborg där det var deltagare från kommuner (både politiker och tjänstemän), lärosäten och odlare.

Och den 15-16 september ordnar Refarm 2030 en konferens med jobbtema, dvs att det finns en stor potential till nya jobb inom odling, både inom traditionell odling, odling inne i städer och odling inomhus, även tillsammans med fiskodling, sk akvaponik.

Utöver detta jobbar Refarm 2030 fram en verksamhetsplan och ägnar sig åt medlemsvärvning. Alltså har jag inte så mycket tid över att blogga, men jag ser det som att rurbanisering.se går parallellt med Refarm 2030. Vill någon skriva ett blogginlägg vore det toppen! Vi hörs!

Ekosystemtjänster

Visste du att Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att uppmärksamma värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och dess betydelse för oss människor, under 2014-2017? Jag erkänner villigt att jag bara nyligen fick vetskap om det, men tycker att jag som troligen är mer samhällsintresserad än många andra borde ha vetat det tidigare. Rimligen är det bara en liten klick som är uppdaterade på detta och där behöver många hjälpas åt för att sprida kunskap om ekosystemtjänster.

Ekosystemtjänster kan vara stödjande (t ex fotosyntes), försörjande (t ex livsmedel), reglerande (t ex pollinering) eller kulturella tjänster (t ex rekreation). Läs gärna mer i den utmärkta skriften från Lunds universitet. Det är verkligen ett ämne som kopplar samman frågor kring stad och land och som har stor betydelse för samhällsutvecklingen.

Utdrag ur ovan länkade rapport från LU:s Centrum för miljö- och klimatforskning, sista sidan:

”Den ökande urbaniseringen leder till att städer breder ut sig över omgivande landskap, med förlust av jordbruksmark och naturmiljöer som följd. Ambitionen att städer inte skall breda ut sig leder i stället till att kvarvarande naturliga, obebyggda och övergivna miljöer inom städer får stryka på foten till förmån för förtätad bebyggelse och infrastruktur. Urbaniseringen går på så sätt ut över biologisk mångfald, vilket hotar både skyddsvärda arter och de ekosystemtjänster som gynnar människors välbefinnande. Att bevara, skapa och sköta naturmiljöer i städer kan vara ett effektivt sätt att förvalta både urban biologisk mångfald och ekosystemtjänster. ”

Det är möjligt att det här redan är självklarheter för samhällsplanerare, beslutsfattare och byggbolag, men tyvärr tror jag inte det. Ekosystemtjänster måste in som en övergripande del i beslutsprocessen och man måste hitta redskap att använda sig av egentligen ganska självklar kunskap. Stadsodling, inklusive biodling, är ett självklart redskap och det finns många andra.

Det har gjorts en global analys (Cities and Biodiversity Outlook) av vad ekosystemtjänster betyder och deras nyckelbudskap är:

  • urbanisering är både en utmaning och en möjlighet att hantera ekosystemtjänster
  • rik biologisk mångfald kan existera i städer
  • biologisk mångfald och ekosystemtjänster är ett kritiskt naturligt kapital
  • bibehållande av urbana ekosystem ökar människors hälsa och välbefinnande
  • urbana ekosystemtjänster och biologisk mångfald kan begränsa klimatförändringarna
  • en ökning av biologisk mångfald kan öka säkerheten inom livsmedelsområdet
  • ekosystemtjänster måste integreras i stadsplaneringen
  • för att lyckas måste arbetet ske på flera fronter samtidigt,  i många olika sektorer och med många olika aktörer
  • städer är en arena/testområde för lärande kring en resilient och hållbar framtid
  • städer har stor potential att skapa verktyg för innovation och styrning och måste därför ta ledningen i arbetet för en hållbar utveckling.

Jag hoppas och utgår från att planerare och beslutsfattare förstår att detta måste göras i tätt samarbete med hela samhället och med städernas omland, det vill säga de små orterna och landsbygden. Det ömsesidiga beroendet måste tydliggöras!

 

 

Ömsesidigt beroende för hållbarhet

Häromdagen hade Allehanda (där jag för övrigt jobbade som reporter för många år sedan) en kolsvart artikel om Dödsstöten för landsbygden Skribenten Katarina Östholm hävdar att ”kontraktet mellan stad och land brutits”. Hon skyller på staden och att staden bara väljer billig mat utan att bry sig om konsekvenserna. Och drämmer till med ”ett svek, ett brodermord” så man nästan blir deprimerad. Men jag är en optimistisk människa, det finns möjligheter men det krävs både mod och vilja att bryta samhällsutvecklingen.

Den utmärkta hemsidan Härifrån.nu vill utmana den urbana normen och känns mer optimistiskt lagda än Katarina Östholm. De länkade till en gammal, men fortfarande aktuell, artikel från Svenska Dagbladet, skriven av Christel Gustafsson, då landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, numera utvecklingsdirektör hos Region Kronoberg, och Magnus Ljung, agr dr, SLU i Skara. De skriver att ”vi måste göra beroendet mellan stad och land synligt”. En stad kan inte bli hållbar i sig själv, det kräver en koppling till landsbygden. Gustafsson och Ljung ser en biobaserad ekonomi som en stor möjlighet. Jag håller med dem och kopplar därför gärna in cirkulär ekonomi som en lösning. De senaste fem åren har cirkulär ekonomi lyfts fram mer och mer, men än så länge är det bara delar som fungerar cirkulärt. Enskilda företag, produkter etc. Det krävs ett större grepp kring den cirkulära ekonomin.

Det talas ofta om att bygga hållbara städer (hur många projekt finns inte kring detta?!), men sällan eller aldrig nämns landsbygdens betydelse för detta. Precis som om städerna är isolerade öar. Ibland undrar jag nästan om landsbygden inte nämns alls i samhällsplanerarutbildningarna, det verkar så i alltför många sammanhang. För att samhället, och inte bara städerna, ska bli hållbara på riktigt krävs det samarbete och synergieffekter. Jag tror inte på metoden att måla i svart och polarisera som Katarina Östlund gör i sin artikel.

Att förenkla och generalisera skapar inte samarbete. Landsbygden är också påverkad av det urbana och är minst lika högteknologisk som staden, kolla gärna hos vilken bonde som helst. Och i stan vill fler och fler leva mer lantligt. Bondens marknad är populär, det odlas både i balkonglådor och mer organiserat i stadsodlingsnätverk mm.

Jag väljer att se det så här: när staden har ett fokus på att bli grön och hållbar innebär det i praktiken ett samarbete med omlandet (landsbygden och mindre orter). Det är omöjligt att bli helt hållbar utan detta samarbete. Därför är det bra att fler och fler pratar om hållbara städer, och nu är det också dags att högt tala om att det kräver en hållbar landsbygd i en ÖMSESIDIG harmoni. Politiker, samhällsplanerare, forskare, företagare, föreningsmänniskor eldsjälar – kom igen! Prata om och agera för landsbygden som en positiv kraft för en hållbar samhällsutveckling! Då kan landsbygden få tillbaka det självförtroende som den på många håll har tappat.

Stadsodling – möjligheter och hinder

Urban farming. Eller stadsodling. Eller stadsbruk. Kalla det vad du vill, det kan finnas många benämningar på detta nygamla fenomen. Odling i städer har väl alltid funnits mer eller mindre, inte minst Egnahemsrörelsen. Under senare år har stadsodling vuxit fram, mycket efter inspiration från USA där det finns urban farming i många städer, inte minst i New York där det odlas på många tak.

Jag intresserar mig mycket för stadsodling, inte minst som fenomen. Det kan finnas så många olika syften att sätta igång med stadsodling, allt från sociala och integrationsprojekt, t ex Stadsbruk i Malmö, till avancerade högteknologiska projekt som t ex Plantagon i Linköping. Det som fascinerar mig är att detta kan vara kontroversiellt.

Jag var nyligen på konferensen Sammen dyrker vi byen på Köpenhamns universitet. Där lyssnade jag och hundra andra på intressanta föreläsningar om forskning och byggande mm. Några begrepp som togs upp var nyttovärde och härlighetsvärde. Jag gillade ordet härlighetsvärde och skrev en tweet om det. Fick genast syrliga och satiriska kommentarer om bl a gröna vågen. Blev förvånad, men jag borde nog inte förvänta mig att alla ska se potentialen med stadsbruk.

Blev därefter lite mer lyhörd och inser att det finns en ömsesidig misstänksamhet mellan ”huvudaktörerna”. Människor som håller på med stadsodling tror alltför ofta att det ”vanliga” lantbruket sprutar gifter mot allt och kör med stordrift som i stadsodlarna ögon är negativt. Jag har pratat med några LRF-are och framhållit att stadsbruk är landsbygdens ambassadörer i staden, men då blir det lätt fnysningar och mummel om romantiskt grävande i någon park, ungefär som Twitterkommentarerna ovan.

Eftersom jag driver denna blogg vet ni att jag brinner för att bygga broar mellan stad och land och här har vi verkligen ett konkret exempel som inte borde behöva vara så svårt. Som Jens Thulin skrev här i sitt inlägg för ett tag sen: Minska kunskapsklyftan! Det är uppenbart att både stadsodlare och LRF behöver öka sin kunskap om ”den andre”. Inom kort kommer det bildas en nationell förening, Refarm2030, för stadsodling. Jag hoppas och tror att föreningen kommer att ägna en del kraft åt att skapa förståelse och överbrygga kunskapsklyftan. Jag tänker vara medlem och agera för att det ska kunna bli så. Välkommen du också!

Odling i industrilokaler – knäppt eller klokt?

Jag har ju skrivit om odling i staden förut, men det är ett område som intresserar och fascinerar. Häromdagen var jag i Landskrona och träffade projektledaren för Den odlande matbazaren, Håkan Knutsson. Landskrona var tidigare en stor industristad men i takt med samhällsutvecklingen har allt fler industrilokaler tömts. Det visade Håkan genom en liten biltur i industriområdet, många stora och tomma lokaler. Det kan man ju gnälla över, eller så kan man se möjligheter!

Det gjorde Håkan och hans kollega och de försöker nu hitta möjligheter att odla storskaligt inomhus i en gammal industrilokal. Inte nog med att odlingen skulle ske inomhus, den skulle också vara en del i ett kretslopp, cirkulär ekonomi. Fiskodling i bassänger och de rester det för med sig kan vara näring till växtodlingar. Fisken kan få goda maltrester från ett bryggeri i samma byggnad. Värmen som fiskodlingen behöver (ja även växtodlingen, tänk vilka värmekrävande exotiska växter som skulle kunna odlas) kan komma från överskottsvärme från en aktiv industri i närheten.

Håkan Knutsson kallar detta ”urban symbios”. Industriell närodling kan vara ett annat uttryck. Jag ser stora möjligheter med detta, inte minst eftersom de dessutom hänger på tanken att det också ska vara en matmarknad dit folk kan komma och handla sina grönsaker och sin fisk. Som alltid kräver sådana här idéer finansiering som inte alltid är så lätt att hitta. Jag hoppas verkligen de lyckas med detta spännande projekt! En bieffekt är att det skapas nya jobb, inte minst där människor med bakgrund i andra länder kan odla och sälja kryddor och grönsaker de annars importerar från länder långt borta.

Jordbruk i staden?!

Funderar mycket på stadsbruk som börjar bli en trend. Det benämns lite olika, vissa säger stadsodling, andra stadsjordbruk, medan jag tycker att stadsbruk är det mest logiska. Det heter ju jordbruk, skogsbruk, lantbruk, vattenbruk.

För en månad sedan var jag på en konferens i Växjö: Refarm Europe. Mycket intressanta diskussioner och perspektiv, alltifrån odlingar i pallkrage mest med syfte att samla de boende i ett område till högteknologiska och kommersiella lösningar i moderna växthus. Arrangörerna, Miljöresurs Linné, arbetar nu för att starta ett nätverk kring stadsbruk. Information om konferensen finns på deras hemsida. Jag tycker att särskilt Håkan Sandin från SLU Alnarp hade ett intressant pass kring de kommersiella möjligheterna och med fokus på ny teknologi. Peter Eriksson, EU-parlamentariker för MP, och Niklas Wennberg, stadsjordbrukare i Göteborg, presenterade en Rapport som var själva grunden till konferensen. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en länk till hela rapporten, men jag har den i tryckt form.

Jag ser ett behov att analysera och få en överblick över allt som händer kring stadsbruk. Är det hightech som inomhusodling och cirkulär odling av grönsaker och fisk som är framtiden? Är det odling som metod för att uppnå integration och demokrati som är målet? Kan stadsbruk kompensera byggande på åkermark, som t ex i området Brunnshög i Lund? Är stadsbruk till för att restauranger ska kunna servera närproducerade grönsaker efter säsong, som i sin tur skapar dragningskraft på matturister? Är stadsbruk en konkurrent till lantbruket, eller är stadsbruk lantbrukets ambassad i staden? Jag tror förstås att stadsbruk kan vara allt detta och tror också det vore bra om någon myndighet eller lärosäte kan skaffa sig en överblick. Kanske för att styra i viss mån, men jag tror man måste vara väldigt försiktig så det inte blir klåfingrighet från kommuners och myndigheters sida.

SLU Alnarp tog för några år sedan fram några reflektioner om stadsodling och nyligen skrevs en uppsats på samma lärosäte om stadsodling ur ett kommunalt perspektiv. Material saknas alltså inte för att kunna göra en överblick. Att Reform Europes rapport innehåller en ambition att skapa världens första standard för stadsjordbruk är värd att analyseras. Jag är definitivt ingen vän av standarder och byråkrati, blir snarast oroad av det och tror det riskerar att hindra eller försvåra en positiv utveckling inom området.

Vad har du för tankar kring stadsbruk? Skriv gärna kommentarer eller skicka ett inlägg till mig.

INTE ENSAM OM DESSA TANKAR

Tack för all respons och glada tillrop efter bloggsläppet igår! Kul också att öppna Sydsvenskan i dag och läsa om den urbana normen: http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/pa-sajten-harifran-ifragasatts-stadslivets-hoga-status/

Jag gick in på de intervjuades hemsida http://www.harifran.nu/harifran/ och där finns mycket intressant i ämnet. Ska själv fördjupa mig mer i deras material.

Innan jag kollade Härifrån.nu hade jag själv hunnit formulera följande, så det är skönt att fler tänker i samma banor:-)

Det urbana har blivit norm; centralisering och storskalighet är det som gäller. Det upplevs som ett hot mot det småskaliga på landsbygden, ett hot som också blir reellt när butiken, skolan och postkontoret läggs ner.

Staden kan ha liknande problem som finns på landsbygden: dålig uppkoppling, dålig kollektivtrafik, långt till service, men också renodlade urbana problem som trängsel och buller. Samtidigt finns den lantliga livsstilen inne i staden: människor odlar på tak och grönområden, det finns bikupor på höghusen, maten har blivit ett stort intresse. Många försöker leva klimatsmart. I detta ligger också möjligheten för stad och land att mötas. Mat, odling och ansvar för miljö och klimat förenar människor oavsett bostadsort eller ursprungsland. Stad och land är ömsesidigt beroende av varandra, men det ser varken den som bor i centrum eller den som bor på bondgård. Vilka mentala och andra broar kan byggas för att detta ska bli tydligt för fler?