Kategoriarkiv: hållbara städer

Den urbana normen och myterna

förtäta, Har varit på ett stadochland-seminarium som  Region Skåne ordnade och fick tillfälle att lyssna på Johanna Nilsson och Maria Lillieström som driver Härifrån.nu och som bl a pratade om territoriell maktordning och om staden som norm. Finns sååå mycket att fundera på, inte minst myterna kring stad och land. Läs deras hemsida, där finns mycket information! Till exempel resonerade de kring varför staden beskrivs som en tillväxtmotor. Vad är då landsbygden, bilens bakdörrar eller avgasrör?? De föreslog att ett urverk vore en bättre liknelse, där behövs både de stora och de små kuggarna för att urverket ska fungera.

En annan underbar liknelse som Johanna och Maria tog upp är ”Fisken är den sista att upptäcka havet”.  Det vill säga, man är så hemmablind och förstår inte själv att man är en del av normen (om man nu bor i en stad). De gjorde jämförelsen med jämställdhet, där det ju är mannen som är norm. Intressant att göra dessa kopplingar, vilket jag också skrivit ett tidigare inlägg om.

Jag kollar Facebook flera gånger om dagen och hittade där en artikel som gav mig fler tankar kring stad och land. Det är den flitiga Katarina Östholm på min gamla (för typ 30 år sen, haha) arbetsplats Allehanda i Örnsköldsvik, som ofta skriver om landsbygdsfrågor.  Hon ifrågasatte urbaniseringen och stadsplaneringen och ville ha landsplanering i stället. Så långt kunde jag hålla med henne, men hon ifrågasatte också ”interurbana snabbtåg”. Jag tror att man måste göra många olika saker samtidigt, både planera för hela samhället men också göra de städer vi har mer hållbara. Jag tänker inte diskutera den höga kostnaden för höghastighetståg här, men ser dessa tåg som ett sätt att skapa alternativ till flyg. Det måste samtidigt finnas bättre stambanor som kan försörja även mindre orter med trafik.

Katarina Östholm är inne på att fördela i stället för att förtäta och vill bygga nytt på den stadsnära landsbygden. Det är en intressant idé som bör diskuteras, men i Skåne tycker jag inte den håller. Den bördiga åkerjorden i Skåne ska inte bebyggas mer och då återstår främst förtätning som jag ser det. I andra delar av Sverige kan det kanske vara värt att diskutera detta vidare, vad tycker du?

Intensivt arbete med Refarm 2030

Har lite lätt ångest över att jag inte skrivit blogginlägg på så länge! Samtidigt jobbar jag intensivt i bloggens anda. Jag lägger en stor del av min tid på att bygga upp Refarm 2030, en nationell förening som jobbar för att bli en kunskapsnod kring hur man kan arbeta för en ny hållbar matproduktion, inte minst med fokus på stadsodling.

Vi har nyligen tillsammans med ett antal kommuner och andra aktörer lämnat in en ansökan till Vinnova, På väg mot den ätbara staden. Ansökan inriktar sig på att förändra den nuvarande planeringsprocessen i kommunerna.

Förra veckan hade vi ett intressant rundabordssamtal tillsammans med Stadsjord i Göteborg där det var deltagare från kommuner (både politiker och tjänstemän), lärosäten och odlare.

Och den 15-16 september ordnar Refarm 2030 en konferens med jobbtema, dvs att det finns en stor potential till nya jobb inom odling, både inom traditionell odling, odling inne i städer och odling inomhus, även tillsammans med fiskodling, sk akvaponik.

Utöver detta jobbar Refarm 2030 fram en verksamhetsplan och ägnar sig åt medlemsvärvning. Alltså har jag inte så mycket tid över att blogga, men jag ser det som att rurbanisering.se går parallellt med Refarm 2030. Vill någon skriva ett blogginlägg vore det toppen! Vi hörs!

Ekosystemtjänster

Visste du att Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att uppmärksamma värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och dess betydelse för oss människor, under 2014-2017? Jag erkänner villigt att jag bara nyligen fick vetskap om det, men tycker att jag som troligen är mer samhällsintresserad än många andra borde ha vetat det tidigare. Rimligen är det bara en liten klick som är uppdaterade på detta och där behöver många hjälpas åt för att sprida kunskap om ekosystemtjänster.

Ekosystemtjänster kan vara stödjande (t ex fotosyntes), försörjande (t ex livsmedel), reglerande (t ex pollinering) eller kulturella tjänster (t ex rekreation). Läs gärna mer i den utmärkta skriften från Lunds universitet. Det är verkligen ett ämne som kopplar samman frågor kring stad och land och som har stor betydelse för samhällsutvecklingen.

Utdrag ur ovan länkade rapport från LU:s Centrum för miljö- och klimatforskning, sista sidan:

”Den ökande urbaniseringen leder till att städer breder ut sig över omgivande landskap, med förlust av jordbruksmark och naturmiljöer som följd. Ambitionen att städer inte skall breda ut sig leder i stället till att kvarvarande naturliga, obebyggda och övergivna miljöer inom städer får stryka på foten till förmån för förtätad bebyggelse och infrastruktur. Urbaniseringen går på så sätt ut över biologisk mångfald, vilket hotar både skyddsvärda arter och de ekosystemtjänster som gynnar människors välbefinnande. Att bevara, skapa och sköta naturmiljöer i städer kan vara ett effektivt sätt att förvalta både urban biologisk mångfald och ekosystemtjänster. ”

Det är möjligt att det här redan är självklarheter för samhällsplanerare, beslutsfattare och byggbolag, men tyvärr tror jag inte det. Ekosystemtjänster måste in som en övergripande del i beslutsprocessen och man måste hitta redskap att använda sig av egentligen ganska självklar kunskap. Stadsodling, inklusive biodling, är ett självklart redskap och det finns många andra.

Det har gjorts en global analys (Cities and Biodiversity Outlook) av vad ekosystemtjänster betyder och deras nyckelbudskap är:

  • urbanisering är både en utmaning och en möjlighet att hantera ekosystemtjänster
  • rik biologisk mångfald kan existera i städer
  • biologisk mångfald och ekosystemtjänster är ett kritiskt naturligt kapital
  • bibehållande av urbana ekosystem ökar människors hälsa och välbefinnande
  • urbana ekosystemtjänster och biologisk mångfald kan begränsa klimatförändringarna
  • en ökning av biologisk mångfald kan öka säkerheten inom livsmedelsområdet
  • ekosystemtjänster måste integreras i stadsplaneringen
  • för att lyckas måste arbetet ske på flera fronter samtidigt,  i många olika sektorer och med många olika aktörer
  • städer är en arena/testområde för lärande kring en resilient och hållbar framtid
  • städer har stor potential att skapa verktyg för innovation och styrning och måste därför ta ledningen i arbetet för en hållbar utveckling.

Jag hoppas och utgår från att planerare och beslutsfattare förstår att detta måste göras i tätt samarbete med hela samhället och med städernas omland, det vill säga de små orterna och landsbygden. Det ömsesidiga beroendet måste tydliggöras!

 

 

Ömsesidigt beroende för hållbarhet

Häromdagen hade Allehanda (där jag för övrigt jobbade som reporter för många år sedan) en kolsvart artikel om Dödsstöten för landsbygden Skribenten Katarina Östholm hävdar att ”kontraktet mellan stad och land brutits”. Hon skyller på staden och att staden bara väljer billig mat utan att bry sig om konsekvenserna. Och drämmer till med ”ett svek, ett brodermord” så man nästan blir deprimerad. Men jag är en optimistisk människa, det finns möjligheter men det krävs både mod och vilja att bryta samhällsutvecklingen.

Den utmärkta hemsidan Härifrån.nu vill utmana den urbana normen och känns mer optimistiskt lagda än Katarina Östholm. De länkade till en gammal, men fortfarande aktuell, artikel från Svenska Dagbladet, skriven av Christel Gustafsson, då landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, numera utvecklingsdirektör hos Region Kronoberg, och Magnus Ljung, agr dr, SLU i Skara. De skriver att ”vi måste göra beroendet mellan stad och land synligt”. En stad kan inte bli hållbar i sig själv, det kräver en koppling till landsbygden. Gustafsson och Ljung ser en biobaserad ekonomi som en stor möjlighet. Jag håller med dem och kopplar därför gärna in cirkulär ekonomi som en lösning. De senaste fem åren har cirkulär ekonomi lyfts fram mer och mer, men än så länge är det bara delar som fungerar cirkulärt. Enskilda företag, produkter etc. Det krävs ett större grepp kring den cirkulära ekonomin.

Det talas ofta om att bygga hållbara städer (hur många projekt finns inte kring detta?!), men sällan eller aldrig nämns landsbygdens betydelse för detta. Precis som om städerna är isolerade öar. Ibland undrar jag nästan om landsbygden inte nämns alls i samhällsplanerarutbildningarna, det verkar så i alltför många sammanhang. För att samhället, och inte bara städerna, ska bli hållbara på riktigt krävs det samarbete och synergieffekter. Jag tror inte på metoden att måla i svart och polarisera som Katarina Östlund gör i sin artikel.

Att förenkla och generalisera skapar inte samarbete. Landsbygden är också påverkad av det urbana och är minst lika högteknologisk som staden, kolla gärna hos vilken bonde som helst. Och i stan vill fler och fler leva mer lantligt. Bondens marknad är populär, det odlas både i balkonglådor och mer organiserat i stadsodlingsnätverk mm.

Jag väljer att se det så här: när staden har ett fokus på att bli grön och hållbar innebär det i praktiken ett samarbete med omlandet (landsbygden och mindre orter). Det är omöjligt att bli helt hållbar utan detta samarbete. Därför är det bra att fler och fler pratar om hållbara städer, och nu är det också dags att högt tala om att det kräver en hållbar landsbygd i en ÖMSESIDIG harmoni. Politiker, samhällsplanerare, forskare, företagare, föreningsmänniskor eldsjälar – kom igen! Prata om och agera för landsbygden som en positiv kraft för en hållbar samhällsutveckling! Då kan landsbygden få tillbaka det självförtroende som den på många håll har tappat.

Minska kunskapsklyftan!

Gästbloggare Jens Thulin:

”Jag ska nog sluta köpa kött av Jens på Vismarlövsgården, han dödar ju sina djur, det är bättre att köpa i mataffären”

Stad och land, land och stad, båda starkt sammankopplade och beroende av varandra men ändå ett enormt stort gap mellan dessa båda sammanhang. Med ena benet i en urban verklighet kopplad till hållbar stads- och affärsutveckling och det andra i en gödselstack hemma på gården befinner jag mig mitt i detta gap. Citatet ovan sades med glimten i ögat men det har etsat sig fast hos mig. Troligen gillar jag det för att den okunskap citatet vittnar om stämmer bra överens med hur jag upplever situationen i detta gap. För snart 15 år sedan fick jag en kommentar från en klasskamrat på gymnasiet. En kommentar som fick mig att bestämma mig för att alltid ha kvar ena benet, eller åtminstone ett par tår, i gödselstacken.

”Va, riktiga kor? Kan man verkligen ha det hemma där man bor? Det var som fan det, man kan verkligen inte tro att Jens är en bonde med kor där hemma, han köper ju snygga modekläder och så!”

Relevant att nämna i sammanhanget är att det var en gymnasieskola med en av Malmös högsta intagningspoäng. Jag minns hur jag skrattade åt kommentaren och har gjort så flera gånger till sedan dess när jag tänkt tillbaka på det. Sedan två år tillbaka säljer jag majoriteten av djuren från min småskaliga nötköttsproduktion direkt till kunderna i form av köttlådor. Detta har fått mig att inte längre skratta åt kommentaren utan har istället öppnat mina ögon för den kunskapsklyfta som finns och som citatet vittade om redan för 15 år sedan.

Uppskattningsvis hälften av mina kunder vill gärna klappa kalvarna, provsitta traktorn och ställa frågor om djuren och gården när de hämtar sin köttlåda. Det har därför blivit skrämmande tydligt att många barn som klappar kalvarna inte har den blekaste aning om att lådan som sedan lastas in i bilen, och biffen de har på tallriken, en gång var en söt liten kalv.

I diskussioner kring hållbar utveckling kan det mesta kopplas till beteendeförändring. Hur vi reser, vad vi äter, hur vi bo, var vi väljer att placera pengar etc. I vår globaliserade värld lever vi ofta långt från produktionen av det vi konsumerar. För många barn i Sverige finns det mesta lättillgängligt och det är väl bara till att skaffa mer om det tar slut? Mat, kläder, leksaker och teknikprylar finns i affären och mer pengar kan man hämta ut i en automat i en vägg. Många svenska företag inom olika branscher har valt att flytta sin verksamhet till andra delar av världen = långt mellan producent och konsument. Det svenska lantbruket är dock svårt att flytta till andra sidan jordklotet och jag tror därför att kopplingen mellan stad och land och kunskapsklyftan däremellan är en möjlig nyckel till framgång för en hållbar utveckling. Hur ska vi få folk att äta mindre kött, att inte slänga mat eller att producera mer klimatsmart om vi inte lyckat kommunicera hur allt hänger ihop?

Vi lever på en planet med begränsade resurser och inget system eller verksamhet kan därför växa oändligt på vår planet. Det finns liksom inte mer av allt, varken i affären, i skogen eller under jordskorpan. Genom dubbelriktad kunskapsöverföring mellan stad och land, med förslagsvis vår svenska livsmedelsproduktion som exempel, tror jag att vi kan få fler att inse detta.

Jens Thulin, arbetar som hållbarhetsstrateg på COWI i Malmö och är så kallad månskensbonde på Vismarlövsgården utanför Malmö.         

Odling i industrilokaler – knäppt eller klokt?

Jag har ju skrivit om odling i staden förut, men det är ett område som intresserar och fascinerar. Häromdagen var jag i Landskrona och träffade projektledaren för Den odlande matbazaren, Håkan Knutsson. Landskrona var tidigare en stor industristad men i takt med samhällsutvecklingen har allt fler industrilokaler tömts. Det visade Håkan genom en liten biltur i industriområdet, många stora och tomma lokaler. Det kan man ju gnälla över, eller så kan man se möjligheter!

Det gjorde Håkan och hans kollega och de försöker nu hitta möjligheter att odla storskaligt inomhus i en gammal industrilokal. Inte nog med att odlingen skulle ske inomhus, den skulle också vara en del i ett kretslopp, cirkulär ekonomi. Fiskodling i bassänger och de rester det för med sig kan vara näring till växtodlingar. Fisken kan få goda maltrester från ett bryggeri i samma byggnad. Värmen som fiskodlingen behöver (ja även växtodlingen, tänk vilka värmekrävande exotiska växter som skulle kunna odlas) kan komma från överskottsvärme från en aktiv industri i närheten.

Håkan Knutsson kallar detta ”urban symbios”. Industriell närodling kan vara ett annat uttryck. Jag ser stora möjligheter med detta, inte minst eftersom de dessutom hänger på tanken att det också ska vara en matmarknad dit folk kan komma och handla sina grönsaker och sin fisk. Som alltid kräver sådana här idéer finansiering som inte alltid är så lätt att hitta. Jag hoppas verkligen de lyckas med detta spännande projekt! En bieffekt är att det skapas nya jobb, inte minst där människor med bakgrund i andra länder kan odla och sälja kryddor och grönsaker de annars importerar från länder långt borta.

Stadens Dag samt SOU 2015:88

Häromdagen var jag i Stockholm på Stadens Dag, ”en mötesplasts för stadsutvecklare”. Den arrangerades av Svenska Stadskärnor och City i samverkan i Stockholm. Programmet var intressant, men höll tyvärr inte måttet i praktiken. Dagen var upplagd med olika perspektiv: storstad, arkitekturpolitik, orts- och platsutveckling, fastighetsägarna, besöksnäring och media. Eftersom det var en dag för stadens frågor handlade i princip allt om städer. Men det fanns lite hopp för oss som vill se samhället i stort och inte uppmuntra de stuprör som finns. Lena Lindström, ordförande i Svenska Stadskärnor, är till vardags tjänsteman i Örnsköldsviks kommun där hon jobbar både med  landsbygdsutveckling och stadsutveckling och ser det som en stor möjlighet att se helheten i sin kommun. En annan helhetsförespråkare är Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö. Han påminde om att arkitektur inte bara är byggnader, det är också demokratiska värden och det är viktigt att se helheten. Christer Larsson har alldeles nyligen lämnat ifrån sig sin utredning Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design. På sid 75-78 finns resonemang som ger lite hopp och som avslutas med:

”Urbaniseringen få betydelse för människors livsmiljö, både i stadsområden och på landsbygden. Urbaniseringen och den därmed ökande segregationen, högre grad av konsumtion och en ohållbar resursförbrukning, sätter dock staden under press. Begreppet stad som en enkärnig, sammanhållen struktur kan återigen behöver prövas i förhållande till regionförstoringen. Ett ensidigt fokus på urbanisering och stadens företräde riskerar att försvaga det dynamiska perspektiv som relationen mellan stad och land utgör.”

Kul dessutom att Christer Larsson använde sig av Malin Rönnbloms rapport som jag skrev om i förra inlägget. Fler och fler börjar tänka i samma banor. Frågan är hur vi hittar redskapen att tillvarata de länkar som finns och också skapa nya mellan stad och land? Det lär knappast finns en gordisk knut, här gäller tålmodigt och gnetigt arbete och en förmåga att se nya möjligheter och lösningar.

Jordbruk i staden?!

Funderar mycket på stadsbruk som börjar bli en trend. Det benämns lite olika, vissa säger stadsodling, andra stadsjordbruk, medan jag tycker att stadsbruk är det mest logiska. Det heter ju jordbruk, skogsbruk, lantbruk, vattenbruk.

För en månad sedan var jag på en konferens i Växjö: Refarm Europe. Mycket intressanta diskussioner och perspektiv, alltifrån odlingar i pallkrage mest med syfte att samla de boende i ett område till högteknologiska och kommersiella lösningar i moderna växthus. Arrangörerna, Miljöresurs Linné, arbetar nu för att starta ett nätverk kring stadsbruk. Information om konferensen finns på deras hemsida. Jag tycker att särskilt Håkan Sandin från SLU Alnarp hade ett intressant pass kring de kommersiella möjligheterna och med fokus på ny teknologi. Peter Eriksson, EU-parlamentariker för MP, och Niklas Wennberg, stadsjordbrukare i Göteborg, presenterade en Rapport som var själva grunden till konferensen. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en länk till hela rapporten, men jag har den i tryckt form.

Jag ser ett behov att analysera och få en överblick över allt som händer kring stadsbruk. Är det hightech som inomhusodling och cirkulär odling av grönsaker och fisk som är framtiden? Är det odling som metod för att uppnå integration och demokrati som är målet? Kan stadsbruk kompensera byggande på åkermark, som t ex i området Brunnshög i Lund? Är stadsbruk till för att restauranger ska kunna servera närproducerade grönsaker efter säsong, som i sin tur skapar dragningskraft på matturister? Är stadsbruk en konkurrent till lantbruket, eller är stadsbruk lantbrukets ambassad i staden? Jag tror förstås att stadsbruk kan vara allt detta och tror också det vore bra om någon myndighet eller lärosäte kan skaffa sig en överblick. Kanske för att styra i viss mån, men jag tror man måste vara väldigt försiktig så det inte blir klåfingrighet från kommuners och myndigheters sida.

SLU Alnarp tog för några år sedan fram några reflektioner om stadsodling och nyligen skrevs en uppsats på samma lärosäte om stadsodling ur ett kommunalt perspektiv. Material saknas alltså inte för att kunna göra en överblick. Att Reform Europes rapport innehåller en ambition att skapa världens första standard för stadsjordbruk är värd att analyseras. Jag är definitivt ingen vän av standarder och byråkrati, blir snarast oroad av det och tror det riskerar att hindra eller försvåra en positiv utveckling inom området.

Vad har du för tankar kring stadsbruk? Skriv gärna kommentarer eller skicka ett inlägg till mig.

Stadsnära jordbruksmark

Gästbloggare Anna Ranger:

Hur värderar vi jordbruksmark i stadens närhet? Vad kan den användas till? Svaret på frågorna utgår oftast från ett påtagligt urbant perspektiv där frågor om infrastruktur och byggnader står i fokus. Stadens expansion.

Vad är en stad? Staden är en fysisk plats som ger möjligheter till ett gott liv: tillgång till jobb och inkomst, tillgång till det som är nytt och kanske annorlunda och inspirerande, tillgång till utveckling och förändring för sig själv och i samspel med andra. Vi vill till stan för att förbättra våra möjligheter att leva ett rikt och utvecklande liv.

Men en stad är också ett komplext megasystem av funktioner för att tillgodose stadsbornas grundläggande behov: Att röra sig, att äta, att vila, att vara med i en grupp, att vara del i sammanhang som skapar mental, kulturell och existentiell förankring i tillvaron. Utan dessa funktioner blir staden destruktiv och vi kan aldrig nå det där högsta trappsteget på stadens Maslowstrappa: Den innovativa, självförverkligande staden.

Var kommer då den stadsnära jordbruksmarken in i resonemanget? Jo, jordbruksmark är en strålande resurs för att möta grundläggande behov hos stadsborna. Vi kan kalla det socioekologisk stadsutveckling. Och vi kan se på det som en spännande rurban ödesfråga för stadens försörjning och sociala hållbarhet i framtiden.

I utkanten av Lund pågår just nu ett utvecklingsarbete för hur den stadsnära lantbrukaren med sin kompetens och sin tillgång till mark kan vara en aktiv aktör i stadens socioekonomiska hållbarhet. På den jordbruksmark som lantbrukaren arrenderar produceras (ekologisk) mat, produceras ökad fysisk folkhälsa, produceras gemenskap, språkträning, återhämtning och förankring i stadens sociala och ekonomiska verklighet. Allt på cykelavstånd från centrum.

Att se på stadsnära jordbruksmark med sådana ögon är lika revolutionerande som när Olmsted drog upp linjerna för Central Park. Kan vi tänka oss ett attraktivt New York utan Central Park? Kan vi i framtiden tänka oss städer som inte har resurser att tillmötesgå människors socioekologiska behov?

Anna Ranger, samhällsplanerare och social entreprenör. Anna driver Reflekta verksamhetsutveckling och är även knuten som forskare till Malmö högskola. Anna är processledare för Värpinge Grönsocial Agroinkubator i Lund. Kontakt: anna.ranger@reflekta.se

 

Varje plats har unika förutsättningar

Generellt verkar landsbygden ha ett kollektivt dåligt självförtroende. Service försvinner, man får inte bredband eller måste lägga ner många frivilliga timmar på att skaffa det, lantbruket har det svårt ekonomiskt. Samtidigt känner jag till många bygder där kreativiteten sprudlar, där man ordnar saker med gott självförtroende och sällan tänker eller agerar på ett negativt sätt. När jag tänker efter är det samma sak i tätorter och städer. Där varierar det också hur levande och dynamisk orten är. Varför det är så är ganska givet, det handlar så klart om människorna och om det finns pådrivande eldsjälar.

Det finns problem men av olika slag. Kanske är problemen till och med mer svårlösta i städerna? Att lösa trångboddhet, trängsel i trafiken och otrygghet med kriminalitet och våld är ju inte alldeles enkelt och görs definitivt inte av eldsjälar.

Problemen är alltså olika, men kanske ibland två sidor av samma mynt. Trångboddheten i staden motsvaras kanske av problem med vintertomma (eller helt övergivna) hus på landsbygden. Trängsel, buller och avgaser i trafiken i staden motsvaras kanske av bristande kollektivtrafik på landsbygden.

Samtidigt pratar samhället om innovationsstrategier, entreprenörskap, klimatanpassning, hållbar tillväxt. Min målbild är att den gamla klyschan ”Stad och land, hand i hand” blir verklighet! Därför har bloggen också den underrubriken. Genom att bygga mentala broar och hängrännor mellan stad och land kan samhällsutvecklingen bli hållbar. Frågorna måste ses i ett sammanhang, vilket kräver ett värderingsskifte hos beslutsfattare och näringsliv. Man måste inte planera antingen för det urbana eller för det lantliga, man måste göra både och och se samhällsutvecklingen som en helhet. Det urbana måste inte vara norm! Återkommer till detta i senare inlägg.