Innovationscenter för landsbygden

Sjöbo kommun har alldeles nyligen slutfört en förstudie om att starta ett innovationscenter för landsbygden. Ska det behövas, kan man ju undra? Blir det inte bara ännu ett stuprör? Frågorna är alltid relevanta att ställa, och jag är minsann ingen vän av stuprör, men jag tror att det här stupröret får många hängrännor:)  När staden är norm, som den ju faktiskt är, behöver landsbygden hävda sin rätt och sina möjligheter, stuprör eller inte.

Det finns många småföretag i de små orterna och på den rena landsbygden, inte minst många lantbruksföretag (som tyvärr ofta glöms bort när man pratar om småföretag). Precis som företagen i staden har de också behov av att utvecklas och hitta nya lösningar och innovationer, men har ofta inte tid, kraft eller personal med rätt kompetens för att komma vidare.

Förstudien har fokuserat på att näringslivet är motorn i landsbygdsutveckling och att företagen bidrar till en attraktiv bygd. Tanken är att gå vidare med ett pilotprojekt i Sjöbo kommun, med möjlighet att skala upp till fler kommuner i Skåne. Förstudiens resultat kan kort sammanfattas i 6S: Stärka-Stödja-Slussa – en rådgivande funktion som ska vara mobil; Stimulera idéskapande – att samverka och nätverkskoppla blir en viktig uppgift; Samordna och Skapa möjligheter – att öppna dörrar för t ex potentiella testbäddar.

Att koordinera testbäddar är särskilt spännande! Där kan också Penta Helix-perspektivet komma in: samarbete mellan näringsliv, akademi, kommunen, föreningslivet och eldsjälar. Då kan nya produkter och tjänster testas i ett tidigt skede.

Förstudien ställer själv frågan om det inte finns tillräckligt med innovationsaktörer, och det är ju en mycket bra fråga. Det vimlar av sådana, med delvis olika uppdrag. Ingen har dock särskilt fokus på, och därmed kunskap om, landsbygdsföretag. Staden är norm och därmed de företag som finns där. Det finns troligtvis delvis andra behov på landsbygden och då fyller detta innovationscenter ett tomrum.

Det är glädjande att förstudien skriver följande:

”Vi vill dock från förstudiens sida tydligt påpeka att landsbygdsfrågan inte är en isolerad fråga. Samexistens, utbyte och gemensam utvecklingsdrivkraft i det ”rurbana”, d.v.s. att stad och land finns och fungerar i en livgivande symbios. Vi vill poängtera att vi ser stor potential i att utmana, jobba bort och ”riva”, både mentala och fysiska, hinder som finns mellan stad och land. Vi behöver gemensamt utmana gängse normer för vad staden står för – det urbana, och det som landsbygden traditionellt står för – det rurala. Gränsöverskridande och överbryggande blir nya ledord.”

Kunde inte beskrivit det bättre själv!:)))

 

Ömsesidigt beroende för hållbarhet

Häromdagen hade Allehanda (där jag för övrigt jobbade som reporter för många år sedan) en kolsvart artikel om Dödsstöten för landsbygden Skribenten Katarina Östholm hävdar att ”kontraktet mellan stad och land brutits”. Hon skyller på staden och att staden bara väljer billig mat utan att bry sig om konsekvenserna. Och drämmer till med ”ett svek, ett brodermord” så man nästan blir deprimerad. Men jag är en optimistisk människa, det finns möjligheter men det krävs både mod och vilja att bryta samhällsutvecklingen.

Den utmärkta hemsidan Härifrån.nu vill utmana den urbana normen och känns mer optimistiskt lagda än Katarina Östholm. De länkade till en gammal, men fortfarande aktuell, artikel från Svenska Dagbladet, skriven av Christel Gustafsson, då landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, numera utvecklingsdirektör hos Region Kronoberg, och Magnus Ljung, agr dr, SLU i Skara. De skriver att ”vi måste göra beroendet mellan stad och land synligt”. En stad kan inte bli hållbar i sig själv, det kräver en koppling till landsbygden. Gustafsson och Ljung ser en biobaserad ekonomi som en stor möjlighet. Jag håller med dem och kopplar därför gärna in cirkulär ekonomi som en lösning. De senaste fem åren har cirkulär ekonomi lyfts fram mer och mer, men än så länge är det bara delar som fungerar cirkulärt. Enskilda företag, produkter etc. Det krävs ett större grepp kring den cirkulära ekonomin.

Det talas ofta om att bygga hållbara städer (hur många projekt finns inte kring detta?!), men sällan eller aldrig nämns landsbygdens betydelse för detta. Precis som om städerna är isolerade öar. Ibland undrar jag nästan om landsbygden inte nämns alls i samhällsplanerarutbildningarna, det verkar så i alltför många sammanhang. För att samhället, och inte bara städerna, ska bli hållbara på riktigt krävs det samarbete och synergieffekter. Jag tror inte på metoden att måla i svart och polarisera som Katarina Östlund gör i sin artikel.

Att förenkla och generalisera skapar inte samarbete. Landsbygden är också påverkad av det urbana och är minst lika högteknologisk som staden, kolla gärna hos vilken bonde som helst. Och i stan vill fler och fler leva mer lantligt. Bondens marknad är populär, det odlas både i balkonglådor och mer organiserat i stadsodlingsnätverk mm.

Jag väljer att se det så här: när staden har ett fokus på att bli grön och hållbar innebär det i praktiken ett samarbete med omlandet (landsbygden och mindre orter). Det är omöjligt att bli helt hållbar utan detta samarbete. Därför är det bra att fler och fler pratar om hållbara städer, och nu är det också dags att högt tala om att det kräver en hållbar landsbygd i en ÖMSESIDIG harmoni. Politiker, samhällsplanerare, forskare, företagare, föreningsmänniskor eldsjälar – kom igen! Prata om och agera för landsbygden som en positiv kraft för en hållbar samhällsutveckling! Då kan landsbygden få tillbaka det självförtroende som den på många håll har tappat.