Stadsodling – möjligheter och hinder

Urban farming. Eller stadsodling. Eller stadsbruk. Kalla det vad du vill, det kan finnas många benämningar på detta nygamla fenomen. Odling i städer har väl alltid funnits mer eller mindre, inte minst Egnahemsrörelsen. Under senare år har stadsodling vuxit fram, mycket efter inspiration från USA där det finns urban farming i många städer, inte minst i New York där det odlas på många tak.

Jag intresserar mig mycket för stadsodling, inte minst som fenomen. Det kan finnas så många olika syften att sätta igång med stadsodling, allt från sociala och integrationsprojekt, t ex Stadsbruk i Malmö, till avancerade högteknologiska projekt som t ex Plantagon i Linköping. Det som fascinerar mig är att detta kan vara kontroversiellt.

Jag var nyligen på konferensen Sammen dyrker vi byen på Köpenhamns universitet. Där lyssnade jag och hundra andra på intressanta föreläsningar om forskning och byggande mm. Några begrepp som togs upp var nyttovärde och härlighetsvärde. Jag gillade ordet härlighetsvärde och skrev en tweet om det. Fick genast syrliga och satiriska kommentarer om bl a gröna vågen. Blev förvånad, men jag borde nog inte förvänta mig att alla ska se potentialen med stadsbruk.

Blev därefter lite mer lyhörd och inser att det finns en ömsesidig misstänksamhet mellan ”huvudaktörerna”. Människor som håller på med stadsodling tror alltför ofta att det ”vanliga” lantbruket sprutar gifter mot allt och kör med stordrift som i stadsodlarna ögon är negativt. Jag har pratat med några LRF-are och framhållit att stadsbruk är landsbygdens ambassadörer i staden, men då blir det lätt fnysningar och mummel om romantiskt grävande i någon park, ungefär som Twitterkommentarerna ovan.

Eftersom jag driver denna blogg vet ni att jag brinner för att bygga broar mellan stad och land och här har vi verkligen ett konkret exempel som inte borde behöva vara så svårt. Som Jens Thulin skrev här i sitt inlägg för ett tag sen: Minska kunskapsklyftan! Det är uppenbart att både stadsodlare och LRF behöver öka sin kunskap om ”den andre”. Inom kort kommer det bildas en nationell förening, Refarm2030, för stadsodling. Jag hoppas och tror att föreningen kommer att ägna en del kraft åt att skapa förståelse och överbrygga kunskapsklyftan. Jag tänker vara medlem och agera för att det ska kunna bli så. Välkommen du också!

Diskutera mera!

Har precis fått iväg en intresseanmälan till en talarförmedling om att föreläsa och moderera kring rurbanisering och kringliggande frågor. Hoppas verkligen jag kommer med där! Annars får jag jaga uppdrag själv, vi behöver diskutera hur vi bygger länkar mellan stad och land för ett mer hållbart samhälle!

Jag funderar mycket på hur man ska komma vidare i det här arbetet. Fler och fler intresserar sig för kopplingen stad och land, men än så länge famlas det kring hur man kan komma vidare. Var och en verkar jobba i sitt eget stuprör. Förbaskade stuprör!

Förutom att driva den här bloggen (kunde skrivit oftare, jag vet) försöker jag få in en fot på konferenser som anknyter till området. I höstas pratade jag och kollegan Anna om social innovation ur ett rurbant perspektiv. Om en månad ska jag hålla en workshop om hur man bygger urbana-rurala länkar för att åstadkomma ökad hållbarhet. Det gör jag tillsammans med Jens Thulin (som var gästbloggare nyligen) från COWI på konferensen Urban Magma. Vi tar tacksamt emot inspel om vad vi ska ta upp på workshopen!