Workshop om rurbanisering

”Social innovation ur ett rurbant perspektiv” hette en workshop som jag och kollegan Anna Ranger höll idag 25 november på Social Innovation Summit. Vi har ju själva inget ”facit” på hur man kan jobba med dessa frågor och tänkte att många kloka personer kan komma ett steg vidare. Om inte annat har vi ju lyft frågan.

Många är nyfikna på rurbaniseringsbegreppet, men det krävs en del arbete för att konkretisera tankarna. Att koppla det till social innovation känns naturligt, även om det är ytterligare ett begrepp som gemene man kan ha svårt att förstå.

Jag lyfte fram flera perspektiv på det rurbana, och det finns säkert fler. Odling är kanske det man lättast tänker på, och det har jag ju skrivit om ett flertal gånger. Användningen av jordbruksmark är ett annat perspektiv. Bioekonomi och cirkulär ekonomi, att avfall inte längre är i slutet av kedjan. Hur olika myndigheter och byggbolag ser på byggande, beroende på om det är i staden eller på landsbygden. Kopplingen till innovation, såklart. Att staden är norm och därmed har tolkningsföreträdet. Trygghet, är det tryggast i staden eller på landsbygden? Hållbarhet och helhetssyn är perspektiv som måste finnas med för att bygga broarna mellan stad och land. Det demokratiska perspektivet måste självklart vara med, delaktighet har betydelse för att kunna överbrygga klyftor. Antagligen finns fler perspektiv, men det var dem jag presenterade.

I själva ”workshoppandet” konstaterades att det behövs alternativa nyckeltal till de ”fyrkantiga” man normalt använder. Mjuka nyckeltal som t ex välmående och livsstil. Vilka behov ska lösas? Bryta strukturer och normer, lättare sagt än gjort.

En snabb sammanfattning av en bra workshop som gav mig mersmak.

 

 

Odling i industrilokaler – knäppt eller klokt?

Jag har ju skrivit om odling i staden förut, men det är ett område som intresserar och fascinerar. Häromdagen var jag i Landskrona och träffade projektledaren för Den odlande matbazaren, Håkan Knutsson. Landskrona var tidigare en stor industristad men i takt med samhällsutvecklingen har allt fler industrilokaler tömts. Det visade Håkan genom en liten biltur i industriområdet, många stora och tomma lokaler. Det kan man ju gnälla över, eller så kan man se möjligheter!

Det gjorde Håkan och hans kollega och de försöker nu hitta möjligheter att odla storskaligt inomhus i en gammal industrilokal. Inte nog med att odlingen skulle ske inomhus, den skulle också vara en del i ett kretslopp, cirkulär ekonomi. Fiskodling i bassänger och de rester det för med sig kan vara näring till växtodlingar. Fisken kan få goda maltrester från ett bryggeri i samma byggnad. Värmen som fiskodlingen behöver (ja även växtodlingen, tänk vilka värmekrävande exotiska växter som skulle kunna odlas) kan komma från överskottsvärme från en aktiv industri i närheten.

Håkan Knutsson kallar detta ”urban symbios”. Industriell närodling kan vara ett annat uttryck. Jag ser stora möjligheter med detta, inte minst eftersom de dessutom hänger på tanken att det också ska vara en matmarknad dit folk kan komma och handla sina grönsaker och sin fisk. Som alltid kräver sådana här idéer finansiering som inte alltid är så lätt att hitta. Jag hoppas verkligen de lyckas med detta spännande projekt! En bieffekt är att det skapas nya jobb, inte minst där människor med bakgrund i andra länder kan odla och sälja kryddor och grönsaker de annars importerar från länder långt borta.

Nödvändighet är uppfinningarnas moder

Vad ska hända för att det urbana och rurala ska närma sig varann? Kanske har det redan börjat hända, i form av flera av de tecken vi skrivit om på bloggen här hittills. Kanske krävs det ett stort tryck utifrån, nödvändighet är oftast uppfinningarnas moder. Troed Troedson på Paradigmmäklarna skriver ett intressant blogginlägg om att nödvändighet krävs för att det ska bli innovation. Han spekulerar i om de omfattande flyktingströmmarna kan innebära ett tryck på samhället som gör att vi tvingas bli mer innovativa och se nya möjligheter. Kanske är flyktingströmmarna lönsamma därför att samhällsstrukturerna måste ändras och därmed ge oss ett övertag som vi haft vid flera andra skiften i historien, t ex urbaniseringen. Troed skriver angående urbaniseringen som ju fick fart efter andra världskriget:

”Vi betalade Sveriges modernisering med fula Domuskåkar, stängda postkontor och sjunkande villapriser där bussen slutat gå. Ett fyndpris, nästan oanständigt billigt, jämfört med de sönderbombade städer, förstörda familjer och taggtrådsvaktade decennier som resten av Europa drabbades av. I båda fallen nödvändigheter som blev uppfinningarnas moder men i vårt fall ”bara” nödvändigt, inte nöd.”

Är det kanske så att flyktingströmmen till Sverige kan ge ett paradigmskifte som gör att det rurbana blir norm, att det urbana inte längre är det allena saliggörande? Det är lättare att hitta bostäder i små kommuner, kommunerna gläds åt en ökande befolkning och möjligheter att kunna behålla skolor som är nedläggningshotade på grund av för få barn. Flyktingar kan göra att dessa orter lever upp igen, om kommunen och dess invånare klarar av ett bra och effektivt omhändertagande.

Vad tror du?