Green Valley Flyinge

Flyinge är en liten ort i Eslövs kommun, men den ligger bara en knapp mil norr om Lund och bara 5 km fågelvägen från de stora forskningsanläggningarna ESS och Max IV. Flyinge har en väldigt aktiv byförening, Flyinge Utveckling. De har fått medel från Region Skånes miljövårdsfond och Länsstyrelsen i Skåne och avslutade nyligen förstudien av projektet Green Valley Flyinge. De har högtflygande planer som det vore fantastiskt om de gick att genomföra, men som så ofta är det finansieringen som är den springande punkten.

Jag är så imponerad över deras målmedvetenhet och deras helhetstänkande. Och över att de också tänker rurbant:-) De utgår från energiförsörjningen på ESS, att där blir överskottsvärme i form av varmvatten. Genom att bygga en ”Green Trail” med överskottsvärme och också el, biogas mm kan man kombinera den med förarlösa fordon på samma sträcka. Man ser framför sig testbäddar av olika slag. Förutom det gröna  blir det en attraktion för besökare. Tankarna är rurbana.

”Genom Green Valley Flyinge skapar man sålunda en arena för att utveckla produkter och tjänster som gynnar samverkan mellan stad och land och knyter ihop det urbana med rurala i en ”rurban” struktur. ”

Flyinge Utveckling ser Green Valley Flyinge och Green Trail som en rurban struktur som kopplar ihop land och stad och är en tillgång i landskapet. På sidan 20 utvecklar man tankarna kring rurbanisering ytterligare.

I mitt ”förra liv” som politiker myntade jag ”Green Valley” och det är fantastiskt att se hur väl tankarna förvaltas hos Flyinge Utveckling. Trots att det är en liten aktör och att det är svårt att hitta finansiering hoppas jag verkligen att deras vision kan bli verklighet.

 

 

Stadens Dag samt SOU 2015:88

Häromdagen var jag i Stockholm på Stadens Dag, ”en mötesplasts för stadsutvecklare”. Den arrangerades av Svenska Stadskärnor och City i samverkan i Stockholm. Programmet var intressant, men höll tyvärr inte måttet i praktiken. Dagen var upplagd med olika perspektiv: storstad, arkitekturpolitik, orts- och platsutveckling, fastighetsägarna, besöksnäring och media. Eftersom det var en dag för stadens frågor handlade i princip allt om städer. Men det fanns lite hopp för oss som vill se samhället i stort och inte uppmuntra de stuprör som finns. Lena Lindström, ordförande i Svenska Stadskärnor, är till vardags tjänsteman i Örnsköldsviks kommun där hon jobbar både med  landsbygdsutveckling och stadsutveckling och ser det som en stor möjlighet att se helheten i sin kommun. En annan helhetsförespråkare är Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö. Han påminde om att arkitektur inte bara är byggnader, det är också demokratiska värden och det är viktigt att se helheten. Christer Larsson har alldeles nyligen lämnat ifrån sig sin utredning Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design. På sid 75-78 finns resonemang som ger lite hopp och som avslutas med:

”Urbaniseringen få betydelse för människors livsmiljö, både i stadsområden och på landsbygden. Urbaniseringen och den därmed ökande segregationen, högre grad av konsumtion och en ohållbar resursförbrukning, sätter dock staden under press. Begreppet stad som en enkärnig, sammanhållen struktur kan återigen behöver prövas i förhållande till regionförstoringen. Ett ensidigt fokus på urbanisering och stadens företräde riskerar att försvaga det dynamiska perspektiv som relationen mellan stad och land utgör.”

Kul dessutom att Christer Larsson använde sig av Malin Rönnbloms rapport som jag skrev om i förra inlägget. Fler och fler börjar tänka i samma banor. Frågan är hur vi hittar redskapen att tillvarata de länkar som finns och också skapa nya mellan stad och land? Det lär knappast finns en gordisk knut, här gäller tålmodigt och gnetigt arbete och en förmåga att se nya möjligheter och lösningar.

Staden som norm

Kan man göra en liknelse mellan staden som norm och landsbygden som undantaget likaväl som man gör när det gäller genus, att mannen är norm och kvinnan måste anpassa sig till detta? Ja, varför inte? Det är i alla fall intressant att fundera i dessa tankebanor. Jordbruksverket har låtit ta fram en rapport om det urbana tolkningsföreträdet som skrivits av Malin Rönnblom, Umeå universitet. Intressant att läsa och fundera över. Hon skriver bl a ”Staden skapas i relation till landsbygden, och ofta på ett sätt som innebär att staden går ‘vinnande’ ut ur den relationen. Staden som representant för modernitet, tillväxt, framgång och utveckling behöver landsbygden, behöver ‘kusinen från landet’ för att visa på sin förträfflighet.” Malin Rönnblom skriver också att det finns andra likheter mellan landsbygdsforskning och genusforskning, de finns i marginalen och betraktas inte alltid som vetenskapliga.

Landsbygden betraktas som något särskilt, det tecknas en bild av bristande utvecklingskraft och det tas fram särskilda landsbygdsstrategier. Allt det tenderar att förstärka en urban norm om utveckling och hållbar tillväxt. ”Landsbygdsstrategin utgår från en medvetenhet om landsbygdens särskildhet, samtidigt så skapas landsbygden som hjälplös och i behov av stöd. Det görs till självklart att många invånare är bättre än få. Det görs till självklart att den naturliga miljön är täthet, staden, medan landsbygdens fysiska miljö är ‘speciell’.” Malin Rönnblom undrar också varför flexibilitet och ideellt arbete anses särskilt viktigt för landsbygden, då dessa ledord ofta lyfts fram i dokument om landsbygdsfrågor.

Lite att fundera på, eller hur?!

Jordbruk i staden?!

Funderar mycket på stadsbruk som börjar bli en trend. Det benämns lite olika, vissa säger stadsodling, andra stadsjordbruk, medan jag tycker att stadsbruk är det mest logiska. Det heter ju jordbruk, skogsbruk, lantbruk, vattenbruk.

För en månad sedan var jag på en konferens i Växjö: Refarm Europe. Mycket intressanta diskussioner och perspektiv, alltifrån odlingar i pallkrage mest med syfte att samla de boende i ett område till högteknologiska och kommersiella lösningar i moderna växthus. Arrangörerna, Miljöresurs Linné, arbetar nu för att starta ett nätverk kring stadsbruk. Information om konferensen finns på deras hemsida. Jag tycker att särskilt Håkan Sandin från SLU Alnarp hade ett intressant pass kring de kommersiella möjligheterna och med fokus på ny teknologi. Peter Eriksson, EU-parlamentariker för MP, och Niklas Wennberg, stadsjordbrukare i Göteborg, presenterade en Rapport som var själva grunden till konferensen. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en länk till hela rapporten, men jag har den i tryckt form.

Jag ser ett behov att analysera och få en överblick över allt som händer kring stadsbruk. Är det hightech som inomhusodling och cirkulär odling av grönsaker och fisk som är framtiden? Är det odling som metod för att uppnå integration och demokrati som är målet? Kan stadsbruk kompensera byggande på åkermark, som t ex i området Brunnshög i Lund? Är stadsbruk till för att restauranger ska kunna servera närproducerade grönsaker efter säsong, som i sin tur skapar dragningskraft på matturister? Är stadsbruk en konkurrent till lantbruket, eller är stadsbruk lantbrukets ambassad i staden? Jag tror förstås att stadsbruk kan vara allt detta och tror också det vore bra om någon myndighet eller lärosäte kan skaffa sig en överblick. Kanske för att styra i viss mån, men jag tror man måste vara väldigt försiktig så det inte blir klåfingrighet från kommuners och myndigheters sida.

SLU Alnarp tog för några år sedan fram några reflektioner om stadsodling och nyligen skrevs en uppsats på samma lärosäte om stadsodling ur ett kommunalt perspektiv. Material saknas alltså inte för att kunna göra en överblick. Att Reform Europes rapport innehåller en ambition att skapa världens första standard för stadsjordbruk är värd att analyseras. Jag är definitivt ingen vän av standarder och byråkrati, blir snarast oroad av det och tror det riskerar att hindra eller försvåra en positiv utveckling inom området.

Vad har du för tankar kring stadsbruk? Skriv gärna kommentarer eller skicka ett inlägg till mig.

Stadsnära jordbruksmark

Gästbloggare Anna Ranger:

Hur värderar vi jordbruksmark i stadens närhet? Vad kan den användas till? Svaret på frågorna utgår oftast från ett påtagligt urbant perspektiv där frågor om infrastruktur och byggnader står i fokus. Stadens expansion.

Vad är en stad? Staden är en fysisk plats som ger möjligheter till ett gott liv: tillgång till jobb och inkomst, tillgång till det som är nytt och kanske annorlunda och inspirerande, tillgång till utveckling och förändring för sig själv och i samspel med andra. Vi vill till stan för att förbättra våra möjligheter att leva ett rikt och utvecklande liv.

Men en stad är också ett komplext megasystem av funktioner för att tillgodose stadsbornas grundläggande behov: Att röra sig, att äta, att vila, att vara med i en grupp, att vara del i sammanhang som skapar mental, kulturell och existentiell förankring i tillvaron. Utan dessa funktioner blir staden destruktiv och vi kan aldrig nå det där högsta trappsteget på stadens Maslowstrappa: Den innovativa, självförverkligande staden.

Var kommer då den stadsnära jordbruksmarken in i resonemanget? Jo, jordbruksmark är en strålande resurs för att möta grundläggande behov hos stadsborna. Vi kan kalla det socioekologisk stadsutveckling. Och vi kan se på det som en spännande rurban ödesfråga för stadens försörjning och sociala hållbarhet i framtiden.

I utkanten av Lund pågår just nu ett utvecklingsarbete för hur den stadsnära lantbrukaren med sin kompetens och sin tillgång till mark kan vara en aktiv aktör i stadens socioekonomiska hållbarhet. På den jordbruksmark som lantbrukaren arrenderar produceras (ekologisk) mat, produceras ökad fysisk folkhälsa, produceras gemenskap, språkträning, återhämtning och förankring i stadens sociala och ekonomiska verklighet. Allt på cykelavstånd från centrum.

Att se på stadsnära jordbruksmark med sådana ögon är lika revolutionerande som när Olmsted drog upp linjerna för Central Park. Kan vi tänka oss ett attraktivt New York utan Central Park? Kan vi i framtiden tänka oss städer som inte har resurser att tillmötesgå människors socioekologiska behov?

Anna Ranger, samhällsplanerare och social entreprenör. Anna driver Reflekta verksamhetsutveckling och är även knuten som forskare till Malmö högskola. Anna är processledare för Värpinge Grönsocial Agroinkubator i Lund. Kontakt: anna.ranger@reflekta.se

 

Naturen som läkemedel – går det att kommersialisera?

På den retoriska frågan svarar jag ja! Därför är det kanske inte så konstigt att jag är glad över att idag ha blivit invald i styrelsen för Nature Assisted Health Care Holding AB (NAHC).  Det är en synnerligen intressant styrelse med stor kompetens och ett viktigt uppdrag, så jag är taggad att komma igång med styrelsearbetet. NAHC är ett kunskapsföretag som bygger på Alnarpsmetoden och den gedigna forskningen kring rehabiliteringsträdgården i Alnarp. Bolaget har stor potential i en tid när allt fler blir stressade och utmattade och får diagnoser som t ex utmattningssyndrom.

Rehabiliteringsträdgårdar är en tydlig länk mellan det urbana och det rurala. Även om människor inte blir sjuka är det viktigt med tillgång till det gröna även inne i städerna. Det gröna kan tjäna som plats för återhämtning, som bullerdämpare, som ”sil” för föroreningar, som plats för fritidsaktiviteter osv. Kommuner har ofta mål om hur mycket grönyta som ska finnas per invånare och för några år sedan tog Region Skåne tillsammans med kommunerna fram en rapport Grönstruktur i Skåne. Rapporten är ett viktigt kunskapsunderlag som förhoppningsvis fortfarande används i bl a översiktsplanearbetet i kommunerna.

Varje plats har unika förutsättningar

Generellt verkar landsbygden ha ett kollektivt dåligt självförtroende. Service försvinner, man får inte bredband eller måste lägga ner många frivilliga timmar på att skaffa det, lantbruket har det svårt ekonomiskt. Samtidigt känner jag till många bygder där kreativiteten sprudlar, där man ordnar saker med gott självförtroende och sällan tänker eller agerar på ett negativt sätt. När jag tänker efter är det samma sak i tätorter och städer. Där varierar det också hur levande och dynamisk orten är. Varför det är så är ganska givet, det handlar så klart om människorna och om det finns pådrivande eldsjälar.

Det finns problem men av olika slag. Kanske är problemen till och med mer svårlösta i städerna? Att lösa trångboddhet, trängsel i trafiken och otrygghet med kriminalitet och våld är ju inte alldeles enkelt och görs definitivt inte av eldsjälar.

Problemen är alltså olika, men kanske ibland två sidor av samma mynt. Trångboddheten i staden motsvaras kanske av problem med vintertomma (eller helt övergivna) hus på landsbygden. Trängsel, buller och avgaser i trafiken i staden motsvaras kanske av bristande kollektivtrafik på landsbygden.

Samtidigt pratar samhället om innovationsstrategier, entreprenörskap, klimatanpassning, hållbar tillväxt. Min målbild är att den gamla klyschan ”Stad och land, hand i hand” blir verklighet! Därför har bloggen också den underrubriken. Genom att bygga mentala broar och hängrännor mellan stad och land kan samhällsutvecklingen bli hållbar. Frågorna måste ses i ett sammanhang, vilket kräver ett värderingsskifte hos beslutsfattare och näringsliv. Man måste inte planera antingen för det urbana eller för det lantliga, man måste göra både och och se samhällsutvecklingen som en helhet. Det urbana måste inte vara norm! Återkommer till detta i senare inlägg.